New Orleansjazz i kyrkan

Första tisdagen i mars var det dags för lunchkonsert i Bollmoradalens kyrka. Konserterna brukar vara välbesökta och den här dagen var inget undantag. För underhållningen stod Christer Fellers New Orleans Stompers och sexmannabandet gjorde en effektfull entré samtidigt med klockringningen. Förväntningarna var stora och av applåderna att döma var publiken nöjd och med på noterna redan från början.

Rutinerade musiker

Musikaliteten var genomgående hög, liksom medelåldern skulle man kunna säga. Fem av musikerna är pensionärer, det är bara trummisen som håller ner medelåldern lite.

– Jag kom med i bandet för 5–6 år sedan men jag spelar i andra band också säger Fredrik Hellberg som försörjer sig på musiken.

Christer Fellers har haft ett New Orleans Stompers i många år och i olika tappningar men den här sättningen har spelat ihop i ungefär 10 år nu.

– Vi började spela när vi var 14 säger Classe Grönberg och Göran Lindh.

– Jag testade lite olika instrument men fastnade till slut för kontrabasen säger Göran, men för Classe blev det banjo till slut.

Och ihop med Fredrik på trummor blir det en mycket välljudande bakgrund, kryddat med lite egna solon, till brasset, Erik Person på saxofon, Christer Fellers på trumpet och den välrenommerade Jesse Lindgren på trombon. Bandet har haft spelningar på Cirkeln på Sveavägen varje onsdag i flera år, utsålt förstås, och haft regelbundna spelningar runt om i länet.

Gamla godingar

Konserten inleddes med Bourbon Street Parade och blåssektionen briljerade under ledning av Christer Fellers på trumpet. Eric Persson på saxofonen framförde Acker Bilks Stranger on the shore och fick mycket applåder.

Några kända Louis Armstrong-låtar spelades, först Basin Street Blues och sedan Once in a while som framfördes första gången för 100 år sedan. I den kända Sunny side of the street fick Jesse Lindgren visa att han inte bara spelar suverän trombon utan också sjunger alldeles utmärkt, vilket även Fredrik Hellberg visade sig göra bakom trummorna när han framförde Cheek to Cheek.

Christer Fellers själv drog igång allsången på slutet och konserten avslutades med en finstämd version av A closer walk with thee. Publiken verkade överens om att det var en väl använd timme.