Ursulas undringar: Relationer och möten

Ursula Rundin, utbildad journalist och tyresöbo sedan 20 år. Ursulas stora intresse för människor och det mänskliga mötet, kombinerat med hennes nyfikenhet, gör att hon gärna berättar om det vardagliga livet i Tyresö.

Relationer och möten med människor är något av det viktigaste i mitt liv. Det är få saker som kan mäta sig med känslan när jag har träffat en människa där jag känner att det är början av en spännande historia. Och då pratar jag inte om romantiska relationer, utan allmänt om relationer på ett mänskligt plan. Det är som ett pirr som inspirerar mig och ger mig glädje och tillförsikt i livet. Sen är det ju inte bara de nya relationerna som är viktiga, utan relationer är – precis som en kärleksrelation – något man behöver vårda: det gäller att ”hålla i relationen” och visa att man inte glömt den andra personen. Kanske hänger den här känslan av glädje och kärlek ihop med att jag som barn inte hade så många vänner. I skolan fanns det olika gäng, det var de ”balla tjejerna” och så var det vi andra, vi som var lite utanför. Det fanns konkurrens, du behövde passa in. Du behövde hävda dig och ta plats i rummet, i alla fall ibland. För oss som inte hade tränat så mycket på det var skolan en tuff tid. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så. Men åter till nuet. Jag är glad att mina erfarenheter har lett mig hit. Jag är glad att jag har så mycket att glädjas åt. Att jag fått träna på det där att skapa nya vänskapsrelationer. Att vara öppen och mottaglig för vad livet har att erbjuda mig. Att fånga dagen, som den gamla klyschan säger. Att kunna hjälpa dina vänner, finnas där för dem. Att lyssna när livet blåser kallt. Att de finns där för mig när situationen är den motsatta. Men samtidigt att se när intresset för relationen inte längre är ömsesidigt.

Många säger att det är svårt att hitta nya vänner i mogen ålder, jag kan förstå att det kan vara så. Om du flyttar till en ny stad kan du behöva bygga upp din vänskapskrets igen, samtidigt som du inte glömmer bort de därhemma. När jag bodde utomlands under några år, var relationerna med vänner och familj en avgörande faktor för att jag flyttade hem igen. Jag ville inte bli bortglömd.

Nuförtiden finns det appar och sidor på sociala medier för att utvidga sin vänkrets. Vissa har till och med gjort det till en affärsidé – att ordna promenadsamtal och andra sätt för människor att mötas.

En del säger också att det blir svårare när man blir äldre, när vännerna börjar gå bort. Det är en dimension som jag tackolov inte har fått uppleva än. Jag kan tänka mig att det blir ett hårt slag när den dagen kommer, men jag har samtidigt svårt att tänka mig in i den situationen. Den dagen känns fortfarande så långt borta. En annan aspekt av vänskap som jag också brinner för är broar mellan olika generationer. Om den som i arbetsför ålder kan få kontakt med någon äldre för att till exempel promenera tillsammans, fika och prata om gamla (och nyare) tider, kan det ge perspektiv både till den äldre personen och till den (något) yngre. Till min stora glädje finns det idag till exempel Äldrekontakt, som bidrar till fikaträffar mellan äldre och yngre. Till Äldrekontakt kan man anmäla sig för att hålla i fikaträffar eller vara chaufför för de äldre. På så sätt minskas ensamheten hos de äldre och de som är volontärer och hjälper till får nya perspektiv och livsmöten. Jag vet att det finns fler organisationer och företag som erbjuder lite mer tillsammanstid mellan äldre och något yngre, jag har själv hört av mig till dem och visat mitt intresse.

Kanske börjar det med något så enkelt som ett samtal, en promenad eller en fika. Vad gör du själv för att minska ensamheten mellan oss människor?

Ursula Rundin