Därför flyttade vi från stan till Tyresö

I full fart — och till synes helt obrydd om sina föräldrars tidigare förmaningar — galopperade vår son in på vardagsrumsgolvet, med skorna på. Direkt från den vårblöta gräsmattan. Gyttja från sulor med storlek 24 klampades ut på det ljusbetsade trägolvet.

— Neej!, utropade jag och min fru i kör.

Det var exakt det här vi ville ha. En egen gräsplätt. En trädgård. Utrymme för vår två-och-ett-halvt-åriga son att springa och busa på.

— Ta av dig skorna först, utbrast min fru och möttes av ett stort leende och ett nekande skak på huvudet.

Men det var inte självklart att vi skulle hamna här, i Tyresö. Jag är från Göteborg och min fru är från Sollentuna. Ingen av oss har någon egen koppling hit. Mer än att nära vänner bor här.

Jag tog mitt pick och pack och flyttade från Göteborg till Stockholm sommaren 2016, med den fasta övertygelsen om att jag skulle tillbaka västerut efter nåt år eller två. Men så blev det inte.

Först höll jobbet mig kvar; mitt byte av kust berodde på att jag skulle börja arbeta som politiskt sakkunnig åt Ann Linde, då precis utnämnd till EU- och handelsminister. Henne följde jag med världen över, i slutet som utrikesminister. Sen jobbade jag åt Magdalena Andersson på statsrådsberedningen.

Efter regeringsskiftet 2022 var det inte längre jobb som höll mig kvar i huvudstan. Jag gifte mig med kvinnan i mitt liv den förste oktober samma år. Kärleken hade tagit över som dragkraft. Ett drygt år senare föddes vårt första barn.

Vi bodde i en — för att vara Stockholm innanför tullarna — rätt rymlig två-och-en-halva på Södermalm. Stor nog för en liten familj. Nära allt, med ständig puls. Najs, kände vi.

Men så kom en känsla krypande. Ska inte en unge kunna springa i naturen? Borde inte vår son får mer utrymme att leka på? Och känns det verkligen helt tryggt med allt stök i stan?

Beslutet om att köpa hus växte fram gradvis. Först hos mig, senare hos min bättre hälft. Det får inte bli allt för dyrt, slog vi fast. Det får absolut inte vara för långt i från stan — och gärna nära tunnelbanan, så så vi, som båda vuxit upp med busspendling. Och det måste kännas tryggt, med bra förskolor och skolor.

Först drömde vi om hus i kanske Stureby eller Tallkrogen. Dyrt. Vi släppte tunnelbanan och kollade in några hus i Nacka. Några vänner hade precis flyttat till Älta. Sen riktade vi blickarna mot Tyresö. Lite längre från stan. Men fint och tryggt. Skolor med bra rykte.

Till sist — och lite av en slump — hamnade vi på en visning av ett gult radhus vid Tyresö strand. Men vi visste redan där och då att vi hade hittat vårt hus.

Det var inte självskrivet att vår familj skulle hamna i just Tyresö. Men den 26 februari satte vi nyckeln i låset och vred om.

Förskolan är toppen. Skogen är bara runt knuten. Och Östersjön sträcker ut sig bara några stenkast bort, vilket är balsam för min västkustsjäl.

Vår son leker glatt i trädgården och vill vattna allt med sin alldeles egna röda vattenkanna. Han fortfarande inte lärt sig att ta av dojorna utanför dörren på baksidan. Till hösten ska han få en lillebror.

För oss är Tyresö redan hemma.