Det går inte att släcka klimatkrisen med helikoptrar

Det var på förmiddagen den 1 augusti 1999 som branden startade. Sommaren hade varit mycket torr och den svårsläckta branden spred sig med stor fart genom Tyresta.

Många av oss minns röken som spreds över stora delar av Stockholm. Vi minns räddningsinsatsen som pågick nästan en vecka. Jag minns också berättelserna från vänner som deltog i Hemvärnets släckningsinsats. Berättelser om att åka bandvagn rakt in i skogen på natten. Om brandkårens radiokommunikation som inte fungerade som den skulle. Om känslan av att vara instängd när branden avancerade. Om bensin som tog slut till pumparna.

Insatsen har beskrivits som vårt lands dittills största räddningsinsats. Utöver brandmän deltog polis, militär och frivilliga. Efter omfattande arbete och heroiska insatser, ihop med sjunkande temperatur och nederbörd, kunde branden till slut släckas.

Just dessa minnen gör att det väcker extra oro när det åter brinner i Tyresta, som det har gjort i sommar, även när branden är mindre och snabbt kan släckas.

Händelserna i Spanien och Frankrike är av en helt annan omfattning. Bilderna är faktiskt svåra att ta in. Människor har tvingats lämna sina hem. Vägar har stängts, hela samhällen hotats och väldiga skogsområden lagts i aska. Brandmän vittnar om eldar som rör sig snabbt och utvecklar sådan kraft att de delvis inte längre kan bekämpas på traditionellt sätt. Både brandmän och civila har fått sätta livet till.

Varje enskild skogsbrand orsakas inte av klimatförändringarna. Den kan börja genom ett blixtnedslag, en olycka eller en mänsklig handling. Men klimatet bestämmer spelplanen. Högre temperaturer, längre värmeböljor och torrare marker gör vegetationen mer lättantändlig och ger elden större möjlighet att växa till en katastrof.

Detta har forskarna varnat för länge. Nu är vi där. Det vi ser är inte bara en rad olyckliga dagar med dåligt väder. Klimatförändringarna är inte längre ett avlägset hot. De syns i röken över Madrid och Bordeaux och kan kännas i doften av brandrök från Tyresta.

Politikens uppgift är att minska riskerna och skydda människor. Sverige behöver en effektiv klimatpolitik som pressar ned utsläppen, men också förebyggande arbete, tillräckliga resurser till räddningstjänsten, flygande släckkapacitet och en civil beredskap som fungerar när flera kriser inträffar samtidigt.

Sverige behöver också en regering som tar klimatet på allvar. Tidöregeringen har minskat klimatambitionerna och fört Sverige bort från våra klimatmål. Det är inte bara ansvarslöst inför framtiden. Det gör också människor mer utsatta här och nu.

Politiker måste kunna se klart även när röken ligger tät. Vi kan och ska rusta räddningstjänsten med fler flygplan och pumpar, men det går inte att släcka klimatkrisen med fler helikoptrar. Vi måste både minska utsläppen och bygga ett samhälle som står starkare när katastrofen kommer. Det är två delar av samma ansvar.

Och det ansvaret går inte längre att gömma i röken.