De jobbar när Tyresö sover

Klockan är kvart i nio en måndagskväll i augusti när Tyresö Nyheter kommer till Björkbackens äldrecentrum. Sex nattanställda inom den kommunala hemtjänsten har precis samlats inför nattens arbetspass. För varje team dem väntar besök hos ett trettiotal äldre och ett okänt antal larm. När resten av Tyresö går och lägger sig börjar de arbetet.

Det första som händer är avstämningen. Personalen går igenom förutsättningarna inför natten, dokumenterar och hämtar de nycklar som behövs för kvällens och nattens besök. Tre team ska ut i kommunen och det finns redan från början ett tätt schema att hålla sig till. Det team som Tyresö Nyheter får följa har 29 olika personer på sin lista, men eftersom flera äldre behöver mer än ett besök under natten blir turerna fler än så.

Därtill finns larmen.

Det är den del av arbetet som ingen riktigt kan planera för. Ett larm kan komma när som helst och målet är att personalen ska vara på plats inom en halvtimme. Till skillnad från många andra kommuner har Tyresö ingen särskild nattbil som bara åker på larm. Här ska samma personal både hinna med sina planerade besök och rycka ut när någon behöver akut hjälp.

– Har man tur någon gång, peppar peppar, då kanske vi bara får fyra larm. Då är det underbart, säger Ulrika Nordin.

Den här kvällen arbetar Ulrika ”Ullis” Nordin, 61, tillsammans med Jessica Wall, 34. Ulrika har arbetat många år inom hemtjänsten och känner Tyresö väl. Hon kör bilen och verkar veta exakt vart den ska ta vägen när nästa person ska besökas. Det märks också snabbt att de två känner många av de äldre de besöker. De vet vilka dörrar som ska öppnas, vad som väntar innanför och vilken hjälp som behövs.

Det första besöket går till en dement kvinna i centrala Tyresö. Det är ett förhållandevis enkelt besök. En nattning, några moment som ska göras och sedan vidare till nästa adress. I centrum är det fortfarande gott om gatubelysning och avstånden är korta, men nattpatrullens område sträcker sig långt ut på halvön.

Efter några besök styr bilen ut på Tyresövägen och vidare mot Brevik och Ällmora.

Gatubelysningen blir allt glesare och till slut är det nästan helt mörkt. Vägarna slingrar sig fram mellan de glesbebyggda husen och på flera håll är vägarna både smala och branta. Några av bostäderna ligger långt in på mindre grusvägar och under vintern kan det vara svårt att ta sig uppför backarna. Trots det ska personalen fram.

Under den gångna vintern, när snö och halka gjorde att annan trafik hade svårt att ta sig fram, fortsatte hemtjänsten att köra ut till de äldre. Det är en del av arbetet som personalen själva är stolt över. Oavsett väder ska någon komma när man behöver hjälp.

I bilen spelar P4 nattprogram Karlavagnen. Ibland följer radion med hela vägen in till de äldre. För en person som har svårt att sova kan rösterna från radion bli ett sällskap i natten. På vägen dyker ett rådjur upp och en stund senare står plötsligt en grävling mitt på vägen och tittar på bilen innan den försvinner ut i nattens mörker.

Det är en annan sida av Tyresö än den som syns på dagen.

Men mörkret gör också att varje larm blir mer påtagligt. När personalen befinner sig långt ute på halvön och ett larm kommer in måste de snabbt avgöra hur de ska prioritera. Alla team hjälps åt, men det finns ingen separat bil som kan ta över larmen.

– Vi har ju fasta kunder och larmen. De flesta har ju bara en larmbil, säger Ulrika.

Samtidigt finns det andra saker som kan göra att en planerad natt plötsligt blir mycket mer komplicerad.

En sådan sak är information.

På natten är det den kommunala hemtjänsten som ansvarar för alla som behöver hemtjänst. Det innebär att även de äldre som under dag och kväll får hjälp av privata utförare lämnas över till den kommunala nattpatrullen. Totalt har den kommunala hemtjänsten omkring 1 800 brukare att ansvara för.

Det kräver att informationen följer med mellan utförarna. Om någon har åkt till sjukhus eller av någon annan anledning inte befinner sig hemma måste nattpersonalen veta det. Men enligt personalen fungerar överlämningen inte alltid så bra som den borde.

– Tyvärr är det så att det missas lite information när det är privat. Den som rapporterar kanske inte vet allting, säger Jessica.

Problemet blir tydligt när de upptäcker att personen de ska besöka inte är hemma.

Då börjar en jakt som kan ta lång tid. Först försöker personalen ringa den äldre, därefter anhöriga och sedan olika sjukhus för att försöka ta reda på var personen befinner sig. Om den äldre inte finns på ett sjukhus måste nästa sjukhus kontaktas. I värsta fall kan polisen behöva kopplas in.

Under tiden tickar klockan och på nattens lista finns fortfarande många andra adresser kvar.

Personalen menar att det var enklare när hemtjänsten var mer samlad.

– Informationen gick mycket bättre fram då. Det funkade mycket bättre när kommunen hade allt, säger Ulrika.

I dag kan personalen inte se allt som de privata utförarna dokumenterar och de privata utförarna kan inte se allt som den kommunala hemtjänsten dokumenterar. Det gör att en del av arbetet bygger på att människor kommer ihåg att lämna vidare rätt information.

Och när den informationen saknas är det nattpersonalen som får försöka lösa situationen.

Det är ett återkommande tema under kvällen: de löser det.

De hjälps åt, prioriterar om och kör vidare. Men det finns också en tydlig frustration över att mycket av systemet bygger på att personalen ska kunna kompensera när förutsättningarna inte räcker till.

Det gäller inte minst nycklarna.

På ett papper har personalen skrivit upp vilka nycklar de behöver hämta ur nyckelskåpet. Den här natten är det 29 stycken. Förra året var 27 det mesta som personalen hade att hantera på ett av teamen.

Om en nyckel saknas eller om ett larm kommer till en person vars nyckel finns kvar på Björkbacken kan bilen behöva vända tillbaka. Just nu testas nyckelfria lås i Trollbäcken, vilket väntas minska problemet.

För den som väntar på hjälp kan en sådan omväg däremot bli lång.

Det kan räcka med att personalen befinner sig hos en äldre i Krusboda och får ett larm hos grannen för att de först ska behöva åka tillbaka till Björkbacken, hämta rätt nyckel och sedan köra tillbaka.

Det är sådana detaljer som på papper kan verka små, men som under en natt med ett tätt schema kan få stora konsekvenser.

Och så finns själva kroppen.

Ulrika har båda meniskerna skadade och har nyligen haft diskbråck. Arbetet innebär ständiga förflyttningar mellan bilen och bostäderna och personalen uppskattar att de går i och ur bilen minst 50 gånger under ett arbetspass.

Det är inte bara antalet steg som sliter. I många av hemmen är arbetsmiljön långt ifrån optimal.

Låga sängar, trånga badrum och avsaknad av rätt hjälpmedel kan göra enkla arbetsmoment fysiskt mycket krävande. Personalen berättar om äldre som behöver sjukhussäng eller lift men där hjälpmedlen saknas eller tar lång tid att få på plats.

En natt har en äldre person ramlat inne på toaletten. Utrymmet är så trångt att det är svårt att komma åt och den bärbara lyften går inte att använda som tänkt. Två personer försöker hjälpa mannen upp samtidigt som han blir rädd och håller fast sig i dörrkarmen.

Till slut kommer han upp.

Men efteråt får Ulrika problem med ryggen och blir sjukskriven.

Det är sådant som personalen menar måste tas på större allvar.

På dagen kan en äldre person ibland vara förhållandevis pigg och klara att resa sig själv. På natten kan samma person vara betydligt tröttare, kanske påverkad av sömnmedicin och ha mycket svårare att röra sig. Då blir en låg säng ett betydligt större problem än den är under dagtid.

– Man kan väl bara gå till sig själv, säger kommunstyrelsens ordförande Anita Mattsson (S) som samma kväll är med på nattpasset. Man vet ju hur det är när man är riktigt trött.

Samtidigt vill de inte att bilden av arbetet bara ska handla om problemen.

För det är ett jobb de tycker om.

– Det är ju ett kul jobb. Det är ett roligt jobb. Det är underbart att hjälpa människor.

Det finns många äldre som de tycker mycket om och som de har lärt känna under lång tid. De vet vilka som vill prata en stund, vilka som helst vill att besöket ska gå snabbt och vilka som behöver lite extra trygghet innan nattpatrullen lämnar bostaden.

Och de äldre är långt ifrån en homogen grupp.

– Det finns ju ingen grupp som är så olika som äldre, säger Anita Mattsson.

Det finns människor med helt olika liv, personligheter och behov. Vissa är tacksamma och glada över besöken, andra kan vara arga, rädda eller förvirrade. Många som i dag bor hemma är också mycket gamla och har omfattande demenssjukdom.

Det är en utveckling som personalen märker tydligt.

Fler äldre bor kvar hemma och behovet av hemtjänst växer. För fyra år sedan kunde nattpersonalen ibland sitta inne en stund. I dag är det betydligt mer sällan det finns den möjligheten.

Frågan om äldreboenden blir därför också en fråga för nattpatrullen.

Personalen hoppas att de nya platserna som är på gång i kommunen ska kunna göra skillnad. När det nya boendet i Strand står klart ska det finnas omkring 100 platser, både för personer med demens och för andra som behöver vård- och omsorgsboende. På Björkbacken öppnas dessutom 20 korttidsplatser, vilket i sin tur kan frigöra permanenta platser på andra håll.

I dag bor omkring 40 tyresöbor på äldreboenden i andra kommuner och ungefär lika många står i kö, enligt uppgifter som diskuteras under natten.

För nattpatrullen innebär fler äldreboendeplatser förhoppningsvis att fler människor som har mycket stora behov kan få en annan typ av omsorg än den som är möjlig i det egna hemmet.

Men tills dess fortsätter nattpatrullen att åka.

Klockan närmar sig ett och personalen försöker planera in en kort paus på Björkbacken. Om allt går som det ska kan de vara tillbaka runt ett eller halv två och försöka hinna äta något.

Men det är långt ifrån säkert.

Ett larm kan när som helst ändra hela planeringen.

Ibland är larmet ute stora delar av natten. Då kan det vara svårt att ens hinna äta en smörgås. En toalettpaus får ibland planeras in mellan två adresser.

Det låter skämtsamt när det sägs, men bakom humorn finns en allvarlig fråga om hur länge en sådan arbetsmiljö går att hålla.

Personalen berättar också om lönen. De arbetar omkring 72–73 procent och nattens OB gör att inkomsten närmar sig en heltidslön, men de menar att lönen fortfarande är låg i förhållande till ansvaret och arbetets belastning. Samtidigt upplever de att möjligheten att arbeta extra har minskat eftersom kommunen hellre tar in vikarier än låter ordinarie personal arbeta så mycket att det blir kvalificerad övertid.

Karensavdraget är ytterligare en sak som de lyfter. De beskriver hur personal ibland går till jobbet trots förkylning eftersom ett sjukfall kan slå hårt ekonomiskt.

Det är en märklig kontrast.

Ett yrke där man varje natt arbetar nära människor som ofta är sköra och sjuka, samtidigt som de anställda själva beskriver hur de ibland går till jobbet fast de egentligen borde vara hemma.

Ändå kommer de tillbaka.

Natt efter natt.

När Tyresö sover sitter Ulrika och Jessica i bilen och kör vidare mot nästa adress. Radion spelar fortfarande i bakgrunden och mörkret ligger över vägarna på halvön. Ett nytt larm kan komma när som helst.

Det är lätt att tänka på hemtjänsten som de korta besöken: någon kommer in genom dörren, hjälper till med det som behövs och går sedan vidare.

Men bakom varje sådant besök finns ett helt system av planering, körning, nycklar, dokumentation, larm och prioriteringar. Och bakom systemet finns människor som arbetar när de flesta andra sover.

De vet inte hur många gånger telefonen kommer att ringa under natten. De vet inte om någon kommer att ha ramlat, om en ambulans måste tillkallas eller om en person som ska vara hemma plötsligt inte går att hitta.

Det enda de vet är att nästa adress väntar.

Och när de äldre behöver dem ska de försöka vara där inom en halvtimme.

Sedan startar bilen igen.

Nattpatrullen kör vidare.