Linus Glanzelius: Korv med bröd och gemenskap

Varför anmälde vi oss till det här egentligen, morrade jag under täcket, när telefonens alarm ringde. Det var inte första lördagen vi hade ställt klockan. I stället för en lat frukost fick vi skynda i oss mackorna och åka till Tyresövallen för vår sons fotbollslekis.

Ungarna var stundtals mer intresserade av att jaga grävmaskinerna vid sidan av planen än att spela någon organiserad fotboll. För vår son var det definitivt betoning på lek, snarare än fotboll. Var det verkligen värt det?

Men hemma började vår grabb plötsligt ropa ”Upp och nicka, sockerdricka! Korv med bröd, Tyresö!” med stor entusiasm. Samma ramsa som barnen avslutade med varje lördag.

När jag hörde min son förstod jag värdet av dom där tidiga morgnarna vid fotbollsplanen. Det stavades inte bollsinne. Det var gemenskapen. Kanske hans första, utanför familjen.

Det låter kanske inte som en så stor grej. Men jag tror att den moderna politiken grovt underskattat människans behov av sammanhang och just känsla av gemenskap.

Svenskt Näringslivs föregångare, SAF, drog i gång kampanjen ”Satsa på dig själv” i slutet av 1970-talet för att svenskarna skulle tänka på sig själva och sluta tänka så mycket på alla andra.

Vi 90-talister växte upp med det där. Nedskärningar, jobbskatteavdrag och bloggar. Men det var ingenting mot dagens hyperindividualistiskt verklighet. Nu satsar de unga verkligen på sig själva. Alla ska vara sin egen lyckas smed. Och om allt är möjligt är det ditt eget fel om du misslyckas. Men spelplanen är inte rättvis.

Många dukar under av trycket och den psykiska ohälsan bland unga ökar. Sociala medier svämmar över av influerare som visar upp en dyr livsstil och en ofta fejkad framgång. Köper du prylarna dom gör reklam för kan du köpa dig lite samhörighet. Men utan verklig gemenskap att spegla dig i blir du bara ensam.

Här tycker jag de etablerade politiska partierna har misslyckats rejält. Näringslivets ego-kampanj har lyckats för väl. Rädslan för kollektivet har öppnat fältet för extrema krafter. I brist på genuina gemenskaper har de mest vulgära definitionerna av svenskhet kunnat få fäste.

Låt oss bygga ett samhälle där gemenskapen får ta plats igen. Från den lilla idrottsklubben till den svenska gemenskapen. Satsa gärna, men inte bara på dig själv. Sverige är ett lagbygge. Mot en genuin folklig gemenskap har de högerextrema inte en chans.

För någon helg sedan började min nu snart treåriga son på boll-lek i tennishallen. Det blir mer och mer boll i leken. Aktiviteten börjar vid lunchtid. Så nu kan vi återigen äta lata frukostar på lördagsmorgnarna. Fotbollen kan vi återupptäcka om något år.

Min son ropar fortfarande ”Upp och nicka, sockerdricka!”, varhelst han befinner sig. På tåget, i sängen vid nattning eller på förskolan. Ofta viftande med händerna, i någotsånär takt. Det är bara att stämma i och ropa ”Korv med bröd, Tyresö!”.