Ursulas undringar: Om vårt behov av att bygga broar.

Ursula Rundin, utbildad journalist och tyresöbo sedan 20 år. Ursulas stora intresse för människor och det mänskliga mötet, kombinerat med hennes nyfikenhet, gör att hon gärna berättar om det vardagliga livet i Tyresö.

När jag var yngre så hände det att en kompis hälsade på min mormor med regelbundna mellanrum. Kanske när hon bodde kvar hemma, men definitivt när min mormor hade flyttat till ett ålderdomshem. Först blev min reaktion att jag kände mig lite irriterad. Varför skulle hon besöka MIN mormor liksom? Hon hade väl en egen att besöka? Eller hade hon kanske inte det? Långt senare i livet så har min förståelse ökat för att man ibland behöver ”låna” någon annan persons mormor, mamma eller farmor. Eller pappa, morfar eller farfar. Någon från en annan generation, som kan ge råd eller stöd eller bidra med minnen av den personen som saknas. Som kan ge trygghet i en ibland turbulent period av ens liv.

När min egen mamma, i alltför tidig ålder, gick bort uppstod ett stort tomrum i vår familj. Det blir så tydligt att mammorna oftast är navet i en familjekonstellation. Den som tar initiativ till sociala sammankomster, den som kommer ihåg födelsedagar. Tryggheten som finns därhemma och visar omsorg och omtanke. Som tur är, för min del, så kunde jag ha kvar relationen till mina föräldrars vänner. Sorgen mildrades lite av att kunna minnas mamma tillsammans med dem.

Idag har de flesta av mina föräldrars vänner även de lämnat jordelivet. En mycket värdefull väninna finns kvar, och varje gång vi möts så känner jag en lättnad. Så mycket kärlek och någon ur min mammas generation som har ett intresse för hur det går med mitt liv. Som var med i många avgörande stunder för mina föräldrar.

För att återknyta till rubriken i denna krönika, så tänkte jag berätta om en bekant till mig som anordnat ett evenemang som heter Bygg Broar på Oscarsteatern. Vi kanske inte har exakt samma ingång till ämnet, men Leila Karchaoui har samma inställning som jag, att alla generationer behövs. Att livet blir ganska fattigt om vi bara ska umgås med dem i samma generation. Om vi bygger broar mellan generationer så kan de äldre ge ungdomarna inblickar i hur livet var förr, innan datorer och mobiltelefoner. De unga kan hjälpa de äldre med dessa ting, som de ju är experter på. Titta bara på ”Fyraåringarna på äldreboendet”, en svensk TV-serie och socialt experiment som sändes på TV4 under 2020. Det är så fint att se hur de äldre och de små barnen hittar glädje hos varandra, det tillför något i både de äldres och de yngres liv. De mänskliga mötena mellan de olika generationerna hade en mycket positiv inverkan på de äldre, som både blev rörligare och mådde bättre psykiskt av interaktionen med barnen. Barnen verkar också växa som människor när de får ta ansvar och får träffa de äldre, det ser man när man tittar på serien.

Kanske är det just det som är att bygga broar – att våga kliva över sin egen generationsgräns och upptäcka vad som finns på andra sidan. Vi behöver inte vara släkt för att betyda något för varandra. Ibland kan en äldre person behöva låna en ung människas nyfikenhet och energi, medan den yngre behöver låna lite av den äldres livserfarenhet. Och ibland behöver man helt enkelt låna någon annans mormor.

Ursula Rundin