Tyresöbon Desiree Holmqvist deltar i Robinson

Efter flera tidigare försök blev drömmen verklighet. Tyresöbon Desiree Holmqvist tog klivet in i TV4:s Robinson som joker. Där väntade hunger, sömnbrist och ett tufft socialt spel.

Desiree Holmqvist hade sökt till Robinson tidigare. För 10–15 år sedan tog hon sig till slutcastingen två år i rad, men utan att få en plats. Sedan kom livet emellan och det dröjde innan hon sökte igen.

Den här gången gick det hela vägen. Desiree kom in som joker i avsnitt åtta och blev en del av lag Syd.

– Det var tufft att komma in som joker efter nån vecka. Jag ville vara med i spelet från början, så klart. De andra hade redan varit där i sex–sju dagar och hunnit lära känna varandra, förklarar Desiree.

Tuffare än det ser ut på tv

Livet på ön blev snabbt en prövning. Deltagarna sov på hård bambu, åt sparsamt och blev bitna av insekter under nätterna.

– Man vaknade hela tiden och samtidigt gick tankarna kring spelet. Psykiskt var det väldigt jobbigt, speciellt i början, berättar Desiree.

Tidigare kunde Desiree ha svårt att förstå deltagare som lämnade Robinson efter bara någon vecka.

– Nu kan jag förstå dem bättre. Jag skulle aldrig själv hoppa av, jag skulle aldrig ge mig, men det är väldigt tufft mentalt, anser Desiree.

Maten blev snabbt ett återkommande samtalsämne. Kokos fanns i mängder och deltagarna åt även sniglar som kokades och blandades med kokos.

– På kvällarna runt lägerelden pratade vi väldigt mycket om mat och sötsaker. Man blev otroligt sugen, berättar Desiree.

Jongleringsbollar blev personliga saken

Som personlig sak hade Desiree med sig fem jongleringsbollar. Hon arbetar som cirkusartist och har bland annat rest runt och uppträtt för barn i utsatta situationer.

– Jag kan jonglera med tre och fyra bollar, men inte fem. Mitt uppdrag till mig själv var att lära mig det. Dessutom är det ett bra tidsfördriv, förklarade hon.

Inför inspelningen hade hon också tränat extra på balans och olika tävlingsmoment.

Men den kanske största utmaningen visade sig vara det sociala spelet.

– Jag är en känslomänniska och kan bli ledsen. Samtidigt vet jag att det är ett spel och att det inte behöver vara personligt, berättar Desiree.

Skulle gärna göra om det

Trots påfrestningarna är Desiree glad över att hon till slut tog sig hela vägen till Robinson. Äventyrslusten och mötet med andra människor var några av anledningarna till att hon sökte.

– Jag älskar äventyr och det sociala experimentet. Jag älskar att träffa människor, tävla och utmana mig själv. Dessutom vill jag ha något ballt att berätta för de framtida barnbarnen, förklarar Desiree.

Och om frågan skulle komma om att åka tillbaka är svaret enkelt.

– Hade jag fått chansen igen hade jag absolut åkt ner, avslutar Desiree.