Annika väcker nytt liv i klassiska rakstakiosken

Det var köer, kramande grannar och femtio år av nostalgi redan på öppningsdagen. Nu har Annika Löf tagit över den anrika kiosken vid Raksta – och vill göra den till Östra Tyresös nya samlingsplats.

Kiosken har stått vid vattnet sedan femtiotalet. Den har hetat Majas kiosk, Berits kiosk, Uddby kiosk och Tjårren. Nu heter den Sjöcaféet – och bakom disken står Annika, född och uppväxt i Tyresö, med många minnen av den här platsen i kroppen.

– Här hade jag simskola när jag var liten. Och här stod vi och valde godis på den där gula stegen. Den är kvar sedan femtiotalet, säger hon och pekar.

Stegen är fortfarande densamma. Det är mycket som är det.

Öppningsdagen: över förväntan

Dagen innan intervjun öppnade Sjöcaféet för första gången. Annika beskriver dagen som "helt fantastiskt" och understryker orden med ett skratt.

– Jag stod och pratade med folk i säkert tio timmar. Alla var så glada och nöjda. Det var säkert femtio personer som hade sin egen historia om det här stället.

Reaktionerna på sociala medier hade också varit stark. I de lokala Facebookgrupperna där Annika länge läst om tyresöbornas längtan efter ett levande café vid vattnet, fick nyheten om öppningen stort genomslag.

– Det var en sån himla fin respons. Det är det som gör att man fortsätter.

På öppningsdagen såldes pastasallader, fikabröd, kaffe och glass. Grannar hjälpte till spontant. Någon frågade om de kunde ta hand om kaffet. Natten efteråt sov Annika dåligt – av all lycka, inte oro.

En plats med historia

Byggnaden är gammal, men välbyggd.

– Den ser kanske inte mycket ut för världen, men den är faktiskt väldigt bra byggd för att vara så gammal.

Att platsen bär på historia är ingen slump. Rakstabadet är ett av Tyresös mest välkända utomhusbad, och kiosken har i decennier varit en naturlig samlingspunkt. Annika berättar om besökare som för länge sedan lämnat kommunen men återvänder och vill visa barn och barnbarn var de en gång växte upp.

– Folk gillar det här. Man kanske bor i Järfälla nu och kommer till Tyresö och hälsar på. "Ska vi visa där pappa växte upp?" Jag tror det finns en längtan efter sånt.

Själv rör hon sig i kretsar av tyresöhistoria och känner sig som en stor tyresöpatriot. Hon nämner lokala böcker, gamla bilder hon hittat på nätet, och en idé om en minnesbok där besökare kan skriva in sina egna historier.

– En liten "memory lane". Folk kan skriva lite egna historier om de vill. Det hade varit helt underbart.

Mer än ett café

Annika vill inte bara driva ett sommarcafé. Planerna sträcker sig långt bortom juni, juli och augusti.

Under sommarens högsäsong är öppettiderna fasta: 12 till 18, varje dag. Men i höst har hon tänkt om sortimentet helt. Helgfrukostar med nybakat bröd. Färskpressad apelsinjuice tidigt på morgonen för de som pendlar till jobbet. Lunchlådor för dem som jobbar hemifrån och behöver komma ut en stund mitt på dagen. Mellanmål när skolbarnen kliver av bussen.

– Man behöver komma ifrån ibland. Jag märkte redan i går att folk köpte lunchlådor och tog en paus. Det behövs.

På sikt vill hon också fungera som en liten lanthandel – mjölk, bröd, ved kanske – för de som bor i området och saknar en lokal butik.

– Det är inte bara ett café. Det blir lite lanthandel. Lite vad folk vill ha.

Och vintern? Den är inte bortskriven.

– Kanske om isen plogas på Albysjön och folk tar sig ut på skridskor så kan jag ställa upp en grill och grilla korv. Ha varm choklad med vispgrädde. Man får göra det man kan av årstiderna.

Ensam – men inte ensam

Sjöcaféet drivs av Annika ensam. Marken ägs av kommunen; kiosken äger hon själv, efter att ha väntat i flera år på möjligheten att köpa den av de tidigare ägarna.

Stödet runt omkring henne är desto större. Pappan, Leif Löf, en lokal profil, ordförande i Jazz och Bluesklubben – var den som ursprungligen satte igång idén. Hennes bror hjälpte till med skylten. Dagen för Tyresö Nyheters besök är det grannen som hjälper till att bära in nya varor i kiosken. Och chefen på Prinsvillan, Anette Steen, där Annika tidigare jobbat, fungerar som mentor.

– Hon är helt fantastisk. Jag kan ringa henne med allt – kassan, momsen, vad som helst. Jag är jättelycklig för att jag har så bra folk runt mig.

Hon hoppas på framgång men att bli rik är inte målet.

– Jag vill bara leva och ha det bra. Går det runt så är jag glad. Det är ingenting jag kommer bli rik på – men det har jag ingen längtan efter heller. Jag vill bara vara lycklig och att alla andra är lyckliga.

"Det finns ingenstans i Tyresö som är mer sjönära"

Inför framtiden finns större drömmar också. Alkoholtillstånd är på sikt ett mål – kanske fixa något till fotbolls-EM 2028. Uteserveringen skulle kunna byggas ut. Taket, menar Annika, erbjuder en unik utsikt: sjön åt ett håll, havet åt ett annat.

– Det finns inget ställe i Tyresö som är mer sjönära. Det är ett smultronställe.

Delar av kiosken är i dag målad neongul – "hemskt", säger Annika med ett skratt. Nästa år blir den röd med vita knutar, i ett mer maritimt tema som matchar telegrafen bredvid.

Men kiosken i sig, den gamla träbyggnaden vid vattnet, den förblir densamma. Det är poängen.

– Jag tycker det är viktigt att bevara det gamla i den mån det går. Det är så många som har minnen här. Och det är det som gör det värt allt.

Sjöcaféet vid Albysjön har öppet dagligen 12–18 under sommaren.