De knackar på hos Tyresös äldre och frågar hur de mår

Ida Jeng och Natalie Simander jobbar med kommunens nya hälsosamtal för äldre. De har suttit i vardagsrum, hållit gruppträffar och hört saker som sällan når fram till sjukvården.

Det börjar med ett knack på dörren.

Bakom den kan det stå en person som inte pratat med någon på dagar. Eller någon som mår utmärkt, är med i PRO och åker på resor. Ida Jeng och Natalie Simander vet inte vilket de möter men de knackar ändå.

De arbetar vid äldre- och omsorgsförvaltningen i Tyresö och är drivkraften bakom kommunens nya satsning på hälsosamtal för äldre. Tyresö Nyheter sätter sig ner med dem för att höra hur det går.

Ett dåligt samvete som äntligen fick ett svar

Hälsosamtal för äldre är ingen ny idé i Tyresö. Politiken fattade beslut om det för åtta år sedan. Men i praktiken fungerade det inte.

– Det var handläggarna som hade hälsosamtalen, och vi nådde inte ut till många. Det var ett ständigt dåligt samvete, säger Mikaela Sjöberg, också på samma förvaltning.

Det saknades både struktur och resurser. Alla handläggare gjorde olika, använde olika frågor och olika metoder. Ingen hade riktigt ansvar och ingen drev arbetet framåt.

Det förändrades när ett riktat statsbidrag kom in i bilden. Plötsligt fanns det pengar – och med dem ett krav på att faktiskt leverera. Uppdraget landade på förvaltningens förebyggande enhet, och i slutet av förra året satte de igång.

Fem fingrar som guide

Metoden de valt heter femringsmodellen, en forskningsbaserad modell som täcker fem områden: kost, fysisk aktivitet, sömn, kognitiv träning och kontroll av hjärt- och kärlsjukdomar. Social aktivitet är navet som håller ihop alltihop.

– Vi kom ut väldigt brett. Vi knackade dörr, satte upp QR-koder på mötesplatser, skickade information till vårdcentraler och fick vår MAS (Medicinskt ansvarig sjuksköterska) att skicka ut till alla äldreboenden, berättar Natalie Simander.

Via QR-koden kunde äldre och anhöriga anmäla intresse med fyra enkla frågor: om de ville ha ett samtal, kön, ålder och om de ville bli kontaktade eller kontakta själva.

Responsen har varit god.

"Man har längtat efter att få prata med någon"

Hälsosamtalen sker både enskilt och i grupp. De enskilda samtalen är djupare – man öppnar sig mer när ingen annan lyssnar. Gruppsamtalen skapar en annan sorts värde: igenkänning och gemenskap.

– I grupp vågar man mer. Man lyssnar på andra och kan relatera. Någon säger att de inte kan dansa längre, och då säger vi: men du kan ju vara med ändå, du kan sitta och vara med, säger Natalie Simander.

Flera gruppsamtal har hittills genomförts, vid Kopp och Själ samt träffpunkten i Trollbäcken. Båda gångerna var det fullt.

Men det är i de enskilda samtalen som bilden av ensamheten tydligast träder fram.

– Vi har märkt att man har ett sådant behov av att prata och få berätta sin livshistoria. Vi kommer inte med pekpinnar – vi frågar vad vi kan göra för att det ska fungera bättre, säger Natalie Simander.

Många gånger handlar det om att informera om sådant som redan finns, men som folk inte känner till. En person med dålig balans visste inte om att kommunen erbjuder balansskola. En annan kände inte till de flesta mötesplatserna som finns i kommunen.

– Gud vad mycket vi har, säger Ida Jeng. Men det är inte så många som känner till det. Därför har vi gjort ett eget informationsblad med allt vi har – från kyrkan till föreningar till alla mötesplatser.

De svåraste att nå

Det finns en grupp som oroar mer än andra: äldre kvinnor som blivit ensamma efter att maken gått bort.

– Många gånger är det han som har styrt det sociala. Och när han dör är hon plötsligt helt ensam, säger Mikaela Sjöberg. Den gruppen av kvinnor tänker jag att vi behöver bli bättre på att nå.

Det handlar också om ett mer strukturellt problem. Kommunen ska skicka informationsbrev till alla som fyllt 75 år. Men det systemet har, visar det sig, länge fungerat dåligt.

– Vi försökte ta reda på vem som skickade ut breven. Till slut hittade vi någon som hade gjort det för tre år sedan. Det stod inte så mycket i det heller, konstaterar Mikaela Sjöberg torrt.

Nu vill förvaltningen ta över det ansvaret helt, för att säkerställa att det faktiskt blir gjort.

Danmark som förebild

Inspirationen kommer delvis från Danmark, där man sedan länge arbetar systematiskt med uppsökande verksamhet för äldre.

– Forskning därifrån visar att de personer som tagit emot besök har minskat behov av hjälp. De är trygga i att det finns stöd. De vet att de inte är bortglömda, berättar Mikaela Sjöberg.

Teamet besökte även Danderyd, som har ett ambitiöst utskick till sina sjuttioåringar – en tjock tidning med allt som händer i kommunen, recept, aktiviteter och information.

– Det var otroligt inspirerande. Vi kanske inte kan göra en kokbok, men en katalog är definitivt ett alternativ, säger Ida Jeng.

Samverkan är nyckeln

En del av framgången beror på att fler aktörer börjat dra åt samma håll. Tyresö husläkarmottagning och Bollmora vårdcentral rekommenderar nu hälsosamtalen till sina patienter. Trollbäckens vårdcentral är på gång. På en nätverksträff förklarade en distriktssköterska att hon bad om ursäkt för att de inte kopplat på tidigare.

– Vårdcentralerna ser det vi ser: folk som kommer dit och egentligen inte har något fel, men som sitter kvar och inte vill gå. De behöver inte sjukvård – de behöver prata med någon, säger Mikaela Sjöberg.

Tanken är att aktörerna ska kunna lotsa vidare till varandra. Om en person dyker upp på vårdcentralen varje dag kan distriktssköterskan ringa och säga: hon är här klockan tio, kan ni komma hit?

– Vi har ansvar som kommun. Vi kan inte göra allt själva – men tillsammans kan vi nå och hjälpa fler, säger Ida Jeng.

En pilot som blivit verklighet

Projektet startade som ett pilotprojekt. Nu kör de på.

I Tyresö finns nästan 8 000 invånare över 65 år. Prioriteringen är ensamma hushåll över 75, men yngre som vill ha ett samtal är lika välkomna.

– Vi testar vad som fungerar och justerar längs vägen. Det viktigaste är att folk vet att det här finns, säger Natalie Simander.

Den röda tråden från samtliga möten hittills är densamma, oavsett om personen mår bra eller inte: att bli sedd och hörd av någon som faktiskt har tid att lyssna.