Kaliffa om Tyresö, musiken och de vuxna som gjorde skillnad

Han föddes i Tyresö och tillbringade sina första år i Granängsringen. Sedan förde livet Kaliffa vidare. När han nu återvänder handlar samtalet om mer än musik – om fritidsgården som gav honom en plats att vara kreativ, vuxna som såg honom och varför unga behöver fler sådana sammanhang i dag.

Det är inte långt kvar tills Kaliffa ska ställa sig på scen. Framför honom väntar en publik med många barn och ungdomar – lite annorlunda än den han ofta möter på klubbar och festivaler.

För Kaliffa är spelningen också en återkomst.

– Det känns skitkul att få komma tillbaka och ge tillbaka någonting. Lite musik till barnen och ungdomarna. Det är inte ofta jag får chansen att spela för så unga, så för mig är det jättekul.

Kaliffa föddes i Tyresö och bodde sina första år i Granängsringen. Hans pappa bodde på ena sidan och hans mamma på den andra. Minnena är tidiga, men känslan för platsen finns kvar.

– Jag kommer ihåg att jag sprang omkring här som liten och tyckte om parkerna. Jag hade en dagmamma bakom Nyboda skolan. Jag har goda minnen härifrån.

När han ska beskriva sin känsla för Tyresö väljer han ordet varm. Trots att familjen flyttade när han var liten finns banden fortfarande kvar, bland annat genom släkt i kommunen.

– Jag försvann härifrån ganska tidigt, men jag har alltid haft en varm känsla för Tyresö. Det är en del av min barndom.

Fritidsgården blev avgörande

Musiken fanns med från början. Hemma blandades västafrikansk musik med svensk pop. Hans mamma, som kommer från Gambia, spelade bland annat Youssou N'Dour och musik från Västafrika och Kongo. Hans svenska pappa lyssnade också mycket på musik.

När kabel-tv kom till Tyresö öppnades ytterligare en värld.

– Då fick jag se Michael Jackson. Det inspirerade mig jättemycket.

Men det var senare, på fritidsgården i Dalen, som musikintresset på allvar fick utrymme att växa. Där fanns studio, skivspelare och mixer, och möjlighet att både repa, uppträda och arbeta med film.

Kaliffa började delta i talangjakter redan i fyran.

När han får frågan om vad fritidsgården betydde för honom kommer svaret direkt: – Allt.

– Jag fick lära mig massor. Vi hade en liten studio där och jag fick lära mig att taktmixa med skivor och mixer. Det fanns till och med klipprum där man kunde klippa film. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft en fritidsgård. Då hade jag kanske hittat på dumheter i stället.

Han minns också de vuxna som såg ungdomarna och gav dem möjligheter att utvecklas.

– Det fanns flera sådana personer där. Alla var eldsjälar. När man tittar tillbaka förstår man hur mycket de betydde för oss ungdomar och för att vi skulle kunna växa.

För Kaliffa blev fritidsgården inte bara en väg in i musiken. Den blev också en plats där han kunde få vara sig själv.

– Man fick friheten att vara sig själv och växa.

Hittade sin plats i skapandet

Som barn hade Kaliffa svårt att koncentrera sig och sitta still. Idrotten blev heller aldrig den självklara vägen till gemenskap.

Han berättar om fotbollsåren och om en ensamstående mamma som inte alltid hade möjlighet att följa med på matcherna.

– Jag har inte så bra minnen från när jag spelade fotboll. Jag hade ingen som följde med mig på matcherna. Jag kunde få rött kort och så var det bara: ”Nu åker du ut, nu kan du gå hem.” Och då gjorde man väl det.

I skapandet hittade han något annat.

– Jag var inte så bra på vissa saker, men jag var bättre på andra. Jag fick vara den där pojken som hade koncentrationssvårigheter och inte kunde sitta still, men ändå vara kreativ. Jag fick vara konstnärlig och vara den jag var. Och nu är jag här.

Den erfarenheten präglar också hans syn på dagens ungdomar.

– Det behövs mer. Det saknas väldigt mycket sådant just nu. Det är jätteviktigt, det är avgörande att ungdomar har någonting. Fritidsgårdar måste expandera. Det är någonting man måste lägga mer pengar på.

Alla hittar inte sitt sammanhang på fotbollsplanen. För Kaliffa blev det musiken. Hiten som fortfarande lever

I dag är Kaliffa en etablerad artist och Helt seriöst har blivit en låt som vägrar försvinna. Själv visste han inte alls från början att den skulle bli en hit.

– Jag visste inte om den flög. Det är det som är så roligt när man har en hit. Man vet inte att det är en hit förrän den kommer ut och folk lyssnar på den.

Ibland kan han själv bli trött på låten. Men på scen förändras känslan.

– När man börjar närma sig slutet av spelningen och kör den och ser folks uttryck, då blir man jävligt tacksam över att man har en hitlåt som fortfarande lever.

Musiken har också tagit honom till oväntade sammanhang.

– Jag har fått spela för kungen och träffat Victoria och hennes barn. Det är helt sjukt. Skithäftigt.

Numera driver han mer av sin verksamhet själv. Det innebär större frihet, men också mer ansvar.

– När man har startat eget får man göra allt själv. Allt kostar, det är merchandise och allt möjligt. Men jag tycker att det är kul. Det var en dröm att ha det här jobbet och kunna leva på det. Och det får jag göra nu. Det känns fantastiskt.

Det här visste du kanske inte om Kaliffa

Kaliffa förknippas av de flesta med musik, festivaler och stora scener. Men det finns också sidor som kanske är mindre kända.

Hans fullständiga namn är Kaliffa Olle Karlsson – något han själv säger att människor ibland har svårt att tro på.

– Många tror inte på mig. När jag säger vad jag heter säger folk: ”Nej, men på riktigt, vad heter du?” Men jag heter faktiskt det.

En annan sida av honom är simningen. Kaliffa tycker om att simma långt, gärna uppemot 2 000 meter.

Det handlar lika mycket om att få lugn i huvudet som om träning.

– Det blir som terapi för mig. Jag kan rensa tankarna och bara fokusera på andningen. Jag har mina glasögon och bara simmar. Det är jätteskönt.

Vill behålla nervositeten

Trots många år på scen vill Kaliffa fortfarande känna pirret inför en spelning.

– Jag vill ha nervositeten. Jag får alltid lite pirr inför gig och det tycker jag är viktigt. Det triggar mig.

Och drömmarna är inte slut.

Han vill spela mer med fullt band, turnera utanför Europa och resa mer i Afrika för att möta andra musiker och hitta ny inspiration. Ett album på engelska finns också bland idéerna.

Men det är själva skapandet han återkommer till.

– Det är så fritt att skriva musik. Jag älskar verkligen att skapa. Speciellt när man har bra kemi med den man jobbar med. Man kan sitta och bara blaja och plötsligt kommer det någonting ur det.

Det går att dra en linje från pojken som hade svårt att sitta still, som gick omkring med sin Walkman, sjöng och beatboxade, till artisten som i dag kan leva på sin musik.

Och när Kaliffa ser tillbaka på sin egen väg återkommer han till samma sak: vikten av att barn får någonstans att vara, någonting att göra och vuxna som ser vad de är bra på.

För honom blev den platsen musiken.

Nu är han tillbaka i sin födelsekommun för att spela den för nästa generation.