Det är maj månad och vi befinner oss mitt i coronakrisen. I den fas vi är just nu är det knappast läge att börja utvärdera krisen och det är enligt min mening inte heller politikernas roll att göra detta. Däremot finns det redan nu viktiga politiska slutsatser att dra om vårt samhälle.
Vi vet redan att samhället inte lyckats skydda dem som behöver det mest, det vill säga de äldre. Däremot vet vi inte säkert varför, men en orsak skulle kunna vara den höga andelen timanställd personal i äldreomsorgen. Då timvikarier är mer beroende av att gå till arbetet varje pass och har en annan kunskapsnivå än vad fast personal har, så kan det finnas en koppling. Detta har bland annat fackförbundet Kommunal pekat på tidigt under pandemin. Att 40 procent av de anställda i äldreomsorgen är timvikarier är en absurt hög siffra. Siffran är betydligt lägre i Tyresö, men den måste ner än mer för att garantera en hög nivå av omsorg i Tyresö. Bara så kan vi se till att inte göra om de misstag som gjorts under coronapandemin.
Vi har också sett att vissa förorter i Stockholm drabbats hårdare än andra delar av Sverige. Det är nog ingen slump att det är områden där det råder trångboddhet, ojämlikhet och segregation. Förutom att dessa områden nu drabbats hårdare av coronan, så är det områden som redan innan kämpade med en högre grad av kriminalitet, utanförskap och arbetslöshet. För mig är det uppenbart att utanförskapet i dessa förorter måste brytas. I grunden är den ökande ojämlikheten ett avgörande problem i vårt land, då alltför få invånare i vissa områden har fasta arbeten att gå till, utan istället tvingas ta jobb till låga löner utan trygghet. I denna miljö finns färre förebilder och vägen till kriminalitet kan verka attraktiv. Dessutom är de kriminella gängen mästerliga på att snärja unga killar in på brottets bana. Samtidigt får vi aldrig acceptera segregation och utanförskap, utan den kan och måste bekämpas. På kort sikt måste stat och kommuner garantera ordning och reda i dessa områden. Det kan handla om att stoppa handeln med hyreskontrakt och att ta bort EBO-lagen, som är grunden för trångboddheten. Det handlar naturligtvis också om att vi behöver fler poliser för att kunna bryta den kriminalitet som existerar idag.
På lång sikt måste ojämlikheten minska. Det starka samhället måste säkerställa att den svenska skolan har både resurser och ambitionen att ge alla elever en ordentlig utbildning och en tro på att skolan öppnar dörrar till livsval. Istället har Stockholm och Sverige ett system, som tillåter privata skolor att genom diskriminerande kösystem, välja och vraka mellan elever och därmed välja bort de resurskrävande barnen. Detta orimliga system förstärker segregationen.
Post-Corona måste politiken tydligt verka för det starka samhällets återkomst, eftersom det är det enda sättet att ge alla svenskar frihet att välja väg i livet. Vi vet vad som behövs. Det handlar om en reformering av skolan, trygghet på gator och torg, bekämpande av ekonomiska klyftor, borttagande av EBO och hårda tag mot handel med svarta hyreskontrakt, satsningar på äldreomsorg och trygga anställningar för de – huvudsakligen kvinnor – som arbetar där och slutligen rejäla resursförstärkningar till sjukvården.
Coronakrisen visar på behovet av ett starkare samhälle och det är upp till alla politiker att inse detta behov. Samtidigt är det upp till medborgarna att rösta fram de politiker som tror på det starka jämlika samhället.
Mathias Tegnér (S)
Riksdagsledamot från Tyresö
Foto: TN Natalie Beser | Mathias Tegnér (S), riksdagsledamot från Tyresö