”Det många inte tänker på var att Erlander dessutom, utan att han själv visste det, uppfostrade två statsministrar. Tillsammans skulle Palme, jag och Erlander komma att vara statsministrar i 40 år och partiledare i 50 år… det var kontinuitet kan man säga, haha”
Så beskriver Tyresöbon och Sveriges före detta statsminister Ingvar Carlsson det nära band som fanns mellan vår tids kanske största ledare.
I en lång intervju får vi reda på dåtidens politiska arbete och Carlssons oro inför framtiden ”Jag trodde att demokratin var så starkt att man skulle stå mot detta…”
Ingvar Carlsson har ägnat hela sitt liv i politiken. Allt från kampanjen om ett medlemskap i EU, att vara Sveriges första miljöminister, sekreterare till Tage Erlander, andremannen vid sidan av Olof Palme till Statsminister. I 38 år har han tillbringat sitt liv i central politisk ställning och det hela började med barnbidraget och i skolan.
– Min mamma var änka och textilarbetare och kämpade för att min bror och jag skulle kunna få läsa på läroverket. Då när vi hörde talas om att det skulle kunna bli barnbidrag, som jag till och med skulle få chansen att få något år, då blev jag intresserad och jag var 13 år. Då var den politiska debatten att socialdemokraterna ville ha barnbidraget för alla, medan den tidens höger ville att man skulle få göra avdrag i deklarationen för alla barn. Då insåg jag att en textilarbetare med den låga lönen, ja det skulle inte bli något stort avdrag medan kompisen som redan hade det mycket bättre ställt skulle få det ännu bättre. Jag tyckte att socialdemokraternas förslag var jättebra och då började jag intresserad mig för politik. Att skolan sedan fungerade som ett sorteringsverk. De elever som hade föräldrar som hade det gott ställt skulle till läroverket, även om de inte var så begåvade, medan arbetarnas barn skulle gå folkskolan. Mina föräldrar bestämde sig för att bryta det för oss tre bröder.
Även om det politiska intresset väcktes i en sådan tidig ålder så var det inte direkt möjligt att engagera sig fullt ut – precis som för många så var almanackan full.
– Jag debatterade i skolan hejvilt, men jag var inte organiserad. Jag gjorde massa annat. Jag spelade fotboll bland annat och fick en knäskada när jag var 17 år då jag spelade i Elfsborg. Då sa läkaren att jag skulle sluta med fotbollen. Jag höll på i ett år och försökte komma igen., men då fick jag plötsligt två kvällar i veckan ledigt och matchdagen, lördagar. Efter en vecka gick jag med i SSU. Det var 1952/53.
Socialdemokraterna var ett parti som växte och blev starkare med tiden, men vid sidan fanns även dåvarande Bondeförbundet (Centerpartiet). För Carlsson var det ändå inget alternativ, trots att han på sin mor och fars sida hade bönder i släktskapet.
– Ja det var någon journalist som hade kollat mitt släktträd tillbaka och sett alla bönder på både mamma och pappas sida, småbönder utanför Borås, som sade att jag självklart skulle bli bondeförbundare, men det var det inte. Vi upplevde en industrialisering i Sverige, det var omöjligt att försörja alla barn på bondgårdarna. De flyttade hemifrån, mamma blev hembiträde och pappa blev lagerarbetare.
Per Albin Hansson var i Carlssons unga ålder partiledare och statsminister, en ledare som var en symbol för tryggheten i landet och tog ansvar. Efter hans bortgång började diskussionen om vem som skulle ta över och Tage Erlander fick ta över rodret.
Som 23 åring (!) började Carlsson att arbeta på statsrådsberedningen under Erlander. Hela statsrådsberedningen 1958 var fem personer.
– Det var Erlander, hans sekreterare Maria Nyström, en vaktmästare som hette Tage Holmer, en politisk sekreterare som hette Olof Palme och jag. Det intressanta med Erlander är ändå att han rekryterade två unga. Palme var 30 och jag var 23, och där satt vi med statsministern, två unga killar, SSU-aktiva som bara den, och han sa ”Åk ut i landet på lördagar och söndagar och fånga upp vad folk tycker och tänker och så ses vi på måndag och stämmer av.” Han var vår politiska lärofader. Både Olof och jag hade förlorat våra pappor som små, så han blev inte bara en politisk lärofader utan som en sorts pappa för oss… vi levde väldigt nära varandra, och tillsammans skulle vi tre komma att vara statsministrar i 40 år och partiledare i 50 år… det var kontinuitet kan man säga, haha!
Under Erlanders tid var Sverige i full show med att bygga upp folkhemmet, socialförsäkringssystemet, ATP, arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen. Ett omfattande arbete hade dragits igång och det kanske svenskaste som finns började ta form.
– Det var det som kom att kallas den svenska modellen och den byggdes upp i stor utsträckning under Erlanders tid. SD påstår ju idag att vi har förstört Sverige, men det var vi som byggde upp den svenska modellen som betraktas av många forskare som den mest anständiga. Erlander var viktig, Sträng, Palme… men det var framförallt våra idéer som var grunden, detta med frihet, jämlikhet och broderskap. Det var våra riktlinjer, det var vår kompass.
Efter den stora valvinsten 1960 uppmanade Palme, som hade varit i USA tidigare och studerat vid Harvard, Carlsson att åka dit. 1960-61 läste han nationalekonomi vid Northwestern University of Chicago, men det blev inte riktigt så mycket plugg.
– Det pågick samtidigt en klassisk presidentvalskampanj mellan John F Kennedy och Richard Nixon och det blev ju så att jag nästan ägnade mer tid till den amerikanska valrörelsen än vad jag la på nationalekonomin Det gjorde att jag efter ett par månader bestämde mig för att fortsätta i politiken.
Under tiden Carlsson befann sig i USA började medlemmar skicka brev och önskade att han ställde upp i ordförandevalet i SSU. I sex år var han ordförande för SSU, för att sedan gå vidare och jobba som statssekreterare åt Erlander under hans sista år. Efter att Erlander valt att lämna 1969 så tog Palme över och det blev återigen ett generationsskifte, samt att Palme förde med sig ett stort internationellt engagemang. För Carlsson blev det dock inte riktigt som han hade trott.
– Jag hade trott att Palme ville att jag skulle fortsätta som statssekreterare, men han sa att jag skulle efterträda honom som utbildningsminister och kulturminister och det kunde jag inte säga nej till. Jag var fortfarande ung, lite över 30. Efter utbildningsdepartementet blev jag bostadsminister 1973, sen hamnade vi i opposition och jag fick ansvar för energipolitiken och kärnkraftsfrågorna och då var man i hetluften Vi hade folkomröstning om kärnkraften 1980. Jag har vissa synpunkter på KD som anklagar oss för att inte vara tillräckligt positiva till kärnkraft och mitt svar till Ebba är att hade KD fått bestämma så hade vi inte haft någon kärnkraft. KD ville avveckla kärnkraften inom 10 år.
Sina första 20 år bodde Carlsson utan centralvärme och toalett/badrum och där man eldade i spis/kakelugn och hade en kran med kallvatten. För honom personligen var det stora när man fick tag i en lägenhet som hade ett badrum. Det säger något om dåtidens snabba utveckling.
Under tiden som Carlsson var med och påverkade riktningen för Sverige så byggde man 1 miljon bostäder. I dagens debatt används detta ofta som ett slagträ och det har han synpunkter på.
– När man talar om miljonprogrammet så talar man om några få platser. En stor del var villor och radhus, bostadsrätter var den större delen… Höghusen, där är det en mindre lyckad integration. Men det var inte fel på bostäderna. I Bollmora tog man till exempel bort namnet för i media var Bollmora ett skällsord, och när jag sa att jag bodde i Bollmora såg folk medlidsamt på mig. När jag sedan sa att jag bodde i Tyresö så var det positivt för det kände man igen för det var en bra idrottskommun. Det var Folkpartiet (nuvarande Liberalerna) i Tyresö som föreslog att vi skulle ändra namnet Bollmora till Tyresö… Det är lite ordets makt så att säga.
Medlemskapet i EU, finanskris, Öresundsbron – det fanns mycket som hände under Carlssons ledarskap i Sverige. Men det som byggs upp och som tar lång tid att skapa är lätt att rasera. Efter 1976 blev det regeringsskifte efter ett 44 år långt maktinnehav från Socialdemokraterna.
– Det var unikt att vi hade kunnat styra i Sverige i 44 år, från 1932 fram till 1976… det finns knappt exempel på det i världen. Då kom det inga borgerliga perioder där de kunde attackera vårt bygge, men det som hände efter 1976 var att Palme och jag fick ta itu med att man rivit en del över tid istället att fortsätta samhällsbygget. Så gör man även nu. Man håller på och river. Gång på gång, ofta lämnade man efter sig stora skulder som vi fick ta itu med.
Efter 38 år i central politisk ställning lämnade Carlsson statsministerskapet 1996. Sedan ungdomen har han alltid varit den som tog i ledarskapet om han fått förtroendet. Ofta med utgångspunkt i att ta ansvar för familjen, först genom att jobba som springgrabb när han var 12 år till att avsluta ett långt ansvarstagande 1996 som statsminister.
– Efter 1996 bestämde jag mig för att leva ett annat liv, jag hade varit i centralt politiskt arbete i 38 år. Jag bestämde mig för att hålla på med saker som jag inte kunnat tidigare och lära mig nytt. Forskningsstiftelser, Telias styrelse där jag lärde mig en del, internationella uppdrag där jag undersökte folkmordet i Rwanda för FN:s räkning om varför FN inte lyckades stoppa folkmordet. Sen höll jag föredrag, talade mycket om ideologi, värderingar och deltog i ett folkbildningsarbete. Jag ville betala tillbaka av vad jag själv fått till partiet och arbetarrörelsen. För mig var grunden att jag ville leva ett annat liv som människa och då gjorde jag som jag gjorde.
Han valde att bo kvar i Tyresö under alla dessa år. Vart man hamnade var en ren slump, men Tyresö har han alltid gillat. Det är en bra ungdoms- och kulturkommun med närhet till nationalpark, naturen och en plats där hela familjen bor. Därför finns också ett naturligt intresse för vad som händer i omgivningen, även i politiken. Centerpartiet gick med Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet för att forma Tyresösamarbetet.
– Det var en god nyhet efter valet eftersom jag hade ställt in mig på att vi tyvärr, trots bra valresultat, hamnat i opposition tills mitt under det dramatiska mötet där C byter sida… Vilket i och för sig inte var så förvånande. Det är klart många centerpartister kände ett stort obehag att komma nära SD, det blev ju ställt på sin spets i Tyresö för det hade blivit ett samarbete där man hade blivit involverade med SD. Det reagerade en del centerpartister på i Tyresö och tog steget, det var ett beslut av dem och vi välkomnade det som socialdemokrater.
Att det borgerliga blocket dock så lättvindigt sållar sig till att ge SD inflytande ger han inte mycket för.
– Det märkliga är att de borgerliga går samman med ett parti som SD. Att man inte orkar hålla stången mot ett parti med den typen av rötter De använder de små stegens politik som statsvetare varnat för att de högernationella partierna gör. Det använder sig SD av på punkt efter punkt. Det handlar om kulturpolitik och det handlar om att angripa socialdemokraternas ekonomi med politiska medel för att stoppa ett oppositionsparti och det handlar om universiteten där man vill förskjuta tiden för att byta ut styrelsen, generaldirektörer… det är på full gång där man monterar ner viktiga delar av demokratin i Sverige. Det hade jag aldrig kunnat drömma om att det skulle ske…
När vi börjar närma oss slutet för samtalet så vill Carlsson ändå lägga tyngd på demokratin, något han är väldigt orolig för. Högernationella krafter växer. I USA med Trump, Bolsonaro i Brasilien, Italien styrs av ett parti som är fascistiskt, i Sverige med SD som är ett parti med inflytande och rötter i nazismen.
– Respekt ersätts med hat i debatten… och det är farligt. Demokratin bygger nämligen på en bred gemenskap där man ställer upp för viktiga demokratiska principer och nu börjar det också att ifrågasättas. Jag trodde att demokratin var så stark att man skulle stå emot detta. Men nyliberalismen, där marknadskrafter skulle ta hand om politiken, har istället åstadkommit en oerhörd skada som gjort att många människor hamnat utanför. Och när man hamnat utanför så hamnar man, som vi vet efter händelser på 30-talet, lätt i händerna på nazister och nazistiska partier. Istället för att angripa den stora överlevnadsfrågan som klimatfrågan så håller vi på att föröda de politiska krafterna… så nu handlar det om, som jag ser det, att gå på offensiv, hård offensiv för demokratin, orka ta itu med klimatfrågorna och inom landet jobba för mer jämlikhet och att minska klyftorna. Dagordningen är lätt att ställa upp, för den kan jag ta från grundkursen i SSU…
Foto: TN TN | Ingvar Carlsson vid sin utegård