I augusti kan man undra vart sommaren tog vägen. Augusti är en påminnelse
om vår nordliga placering på jordklotet, luften blir klar och kylig och SMHI
rapporterar den första nattfrosten.
Min frisör, som kommer från mellanöstern
konstaterade med fasa i rösten att han hört att det varit minusgrader. Han
visste förstås inte var det var någonstans. Vad är det för land Sverige? Nattfrost
i augusti! Han, frisören har rikligt med tatueringar och höger biceps pryds av en
gammaldags väggklocka.
-Varför har du en klocka där frågar nyfikna jag?
-Det är inte klockan utan klockslaget som är viktigt säger han, mitt första barns födelse.
Samtalet fortsätter om pappaledighet. Oupplevt för honom. -Du har gått miste
om något, säger jag.
-Jag känner ingen och har aldrig träffat någon som varit pappaledig, du vet vi är egna företagare, en man kan inte vara ledig för att ta hand om ett barn!
-Jodå, din son kommer att vara det och dina svärsöner. Hanbetraktar mig med misstro. Vi är goda vänner och när det gäller håret trollar han med mina tunna testar. Jag tror att han verkligen har velat vara med sin son, han är så stolt över honom.
Är det föräldraledigheten och semesterdagarna som är det typiskt svenska? Det talas just nu högljutt om bidragsberoende. De utlandsfödda som jag möter i samhället arbetar hårt med dubbla jobb, låg lön och stora ambitioner. I valtider gäller det att varakällkritisk. Det flödar många osanningar inte minst i sociala medier om utanförskap och etnisk härkomst.
Jag blir så trött på det, de förutfattade meningarna och utsagorna om andra människor. Det är inte det samhälle jag vill ha. Nu är det dags att bekänna färg och lägga sin röst i valurnan. Vilket samhälle vill du ha?
Om sjukvård tycker jag mycket. Det finns det som är väldigt bra och samtidigt ett egendomligt slöseri med pengar. Man minskar personal så att de som är kvar slits ut under förskräckliga arbetsförhållanden. I vården behövs det händer. Personal med varma händer som kan trösta, lugna, lindra, förklara när orden inte räcker till. Bra är ny teknik som gjort det omöjliga möjligt.
Jag har i sommar fått nya ögon, gråstarren har tagits bort och mirakulösa linser har stoppats in och gett mig ett nytt liv. Ett liv när jag verkligen fått omvärdera tillvaron. Ögonläkaren passade på att samtidigt korrigera mitt brytningsfel. Med min närsynthet hade omgivningen en viss storlek, med de nya ögonen är blåbären 50 % större och storleken på mördarsniglarna enorm.
Jag, som trodde mig veta exakta måttet på bikakans sexkantiga cellers diameter 4,7 mm, harväldigt svårt att acceptera att de numer ser ut som jaa vad tror ni, 6,0 mm i alla fall. Min hjärna måste varje dag acceptera att världen inte är så liten som den sett ut i sextio år. På samma sätt måste vi nog allesammans vara beredda att omvärdera vad vi ser och hör utifrån fakta och kunskap med ett öppet sinne.
Med de orden ger jag er något att fundera på tills vi hörs igen.
Vänligen
dr Lena med de nya ögonen.
Foto: TN |