En underbar sommareftermiddag, grönt gräs, och då talar vi äkta gräs som kor äter. En godkänd publiksiffra och bra fotboll. Man kan utan tvekan ha det sämre. Hanviken på tredjeplats i tabellen inför matchen, Viljan tredje plats nedifrån och HSK tog kommandot redan från start. Laget hade dessutom revansch att utkräva efter vårens 4-1 förlust på Vasavallen men sörmlänningarna tänkte inte låta sälja sig billigt. Även om hemmalaget dominerade bollinnehavet fullständigt så använde sig viljan av den beprövade köttmuren. Två spelare på topp och nio i straffområdet. I princip alltså. Sedan brassade man på med långbollar på sina två forwards som sällan nådde fram till sin destination. Trots detta hade Viken stora problem att slå hål på sina gäster. Kanske var det avsaknaden av Joel Embring som vabbade denna helg (grattis till tillökningen familjen Embring) och Nico Cordero det som skulle fälla avgörandet? Matchen förblev mållös till pausvilan och kanske rättade tränarna Robin Cofré och Victor Alneborn till något där?
Trycket ökar i den andra halvleken
Hanviken kom dock ut som ett mer beslutsamt lag till den andra halvleken. Tyvärr så tvingades Max Embring att utgå på grund av skada och fick ersättas av blott 18-årige Hampus Fogelberg. Frågan var dock vem som skulle spräcka nollan i Embrings och Corderos frånvaro. Det naturliga valet vore naturligvis Andreas Nejdefelt som gjort 10 mål på 12 matcher under våren. Nejdefelt hade dock fått väldigt lite uträttat i den första halvleken så det ansvaret fick helt enkelt lagkaptenen Kevin Salomonsson ta. Efter en hörna, där ingen från Strängnäs brydde sig om att markera den gänglige mittbacken, så fick han på ett mycket kraftfullt sätt ge Viken ledningen i den 55:e minuten.
HSK trummar på
Nu var goda råd dyra för Strängnäselvan. Laget hade inte presterat någonting kreativt dittills under matchen och att de nu skulle göra det föreföll relativt otroligt. Det som ständigt fascinerar inom fotbollen är ändå att man kan aldrig vara säker. Kanske skulle någon av de många, många, många långbollarna som laget slagit snappas upp av någon kreativ forward och ett slumpmål skulle bli till? Hemmalaget fortsatte dock att trumma på för att försöka stänga matchen. Något som lät vänta på sig en rätt lång stund. Visst spelade man snabbare än vad man gjort i den första halvleken men 1-0 är i alla avseenden bara 1-0.
Proppen ur och Viljans vilja avtar
Ytterligare en av Hanvikens rutinerade spelare tog ansvar och när Robin Westman-Söderstedt satte 2-0 bakom Johan Nygren i Viljans mål skulle det nog vara klart. Fabian Lindeberg i den andra änden skötte sig bra och är ännu en tonåring som blommat ut till en duktig seniorspelare. Nu rasade det mesta för gästerna och Hampus Fogelbergs (se där ytterligare en 18 åring) eleganta nickmål endast två minuter efter Robin W-S satt tvåan, följde helt logiskt. Logiskt var också att Andreas Nejdefelt fick avsluta målskyttet när han satte 4-0 med sex minuter kvar på ordinarie matchtid.
Det ska också tilläggas att endast 16 åriga Wilmer Stark fick göra sin debut när han kom in i den 72:a minuten.
Segerna och målen gav Hanviken bättre målskillnad än Rågsved och fick upp laget på andra platsen i serien. Nu väntar en regelrätt seriefinal mot Vendelsö IK på Haningevallen nästa helg och det ska man nog se till att inte missa, om man är Hanvikens supporter vill säga.
Niklas Wennergren