Idag måste jag skriva krönikan med ordboken bredvid. Man måste stava rätt annars blir det fel.
Livet är fyllt av svåra ord som sen ska tolkas rätt och inte missbrukas eller missförstås. Ord har makt. I begynnelsen var ordet. Orden behövs, ibland på stora skyltar och med röda bokstäver. Så här var det. Än en gång går vi kvällsrundan med hunden, 5-åringen som snart blir 6 år och jag. Det är en ynnest att få gå i stilla samspråk.
Efter promenaden är det läggdags och jag tänker att det är skönt att varva ner efter en hel dags spring i benen och vuxen stress. Det är en bra tid att samtala och umgås på tu man hand. Hon har fått spottlucka nertill och en lös tand upptill och tröttnat på farmorshistorierna. Barnbarnet vill diskutera språkfrågor i stället. Hon kan ordet EXIT som lyser grönt på bions dörr och vet att det betyder att man alltid kan komma ut där. Men sen är det ordet EXISTENS. Var har hon snappat upp det någonstans? Vad betyder det? ”När man är”, försöker jag. Det både förstår och köper hon. Min hjärna börjar värma upp.
Pedagogiskt säger jag, att tvärtomordet/motsatsen till exempel är in. ”Insistens” finns inte, bara insida och insistera. Vad är insistera? Tjata? Eller stå på sig? Hon vet, man ska stå på sig om man har rätt förstås. Annars måste man ändra sig när de vuxna har rätt. Har de vuxna alltid rätt? Ingång, inkomst, inredning. Hon kan många in-ord. På förskolan sätter man upp handen i stopptecken när man vill vara ifred. INTEGRITET. Fast de stora skolbarnen bryr sig inte om när de små sätter upp handen. Varför gör de inte det? De är inte justa. Och från integritet är det inte långt till integration.
Nu börjar farmors hjärna att ånga av ansträngningen att hänga med. Var har hon hört det? I första maj-demonstrationen. Hur hör de orden ihop egentligen? Min hjärna blir glödhet, var är exit och escapeknappen? En fråga för språkvetare. Alla har rätt att existera. Integration betyder att sammanföra. Jag funderar en stund på inkludera och exkludera men bestämmer mig för att inte ta upp den tråden. Just nu får alla vara med, det är absolut viktigast.
Hunden kissar, barnbarnet vet att hunden pinkar revir. Varför måste hunden göra så? Andra hundar måste veta att hon varit här. De kan ju inte prata så de nosar och kissar i stället. Vi människor pratar, skriver, läser och diskuterar.
En magisk kväll går jag med en nästan 6-årings hand i min och vi lyssnar på varandra. En sammanfattning: att få vara den man är, få sätta stopp, kräva respekt och få respekt. Bli lyssnad till. Alla får vara med. Det är kvällens tankeställare. Nästa hundrunda tror jag att jag måste lära henne ett annat ord: SOLIDARITET.
Trevlig och avkopplande sommar önskar dr Lena alla läsare.
Lena Hjelmérus är deltidsarbetande överläkare med specialitet i geriatrik och diplomerad i palliativ medicin. Hon jobbar fortfarande efter sin pensionering med äldrevård i Tyresö.
Foto: TN |