Tomas Danko föddes i Košice 1946. Han växte upp i ett musikaliskt hem och fick pianolektioner från sex års ålder. Närheten till skidbackarna i Tatrabergen gjorde att skidåkning också ingick i uppväxten.
Allt var normalt tills den dagen någon fick tag i en insmugglad Elvisplatta 1956.
– Det förändrade mitt liv, säger Tomas.
Nu var det gitarr som gällde och även om fadern inte var så glad, slutade det med att Tomas kunde köpa en Gibson-kopia 1958.
Fem år senare bildades popbandet The Devils och med tre intränade låtar gjorde man debut på en liten klubb som tillät ”ny” musik. 1968 hade bandet utvecklats ordentligt och med 350 låtar på repertoaren kunde man uppträda flera gånger i veckan och killarna tjänade bra på sin musik.
Vid sidan av spelningarna studerade Tomas på högskolan, maskintekniska linjen, och hade också blivit så duktig på utförsåkning att han blev uttagen först till juniorlandslaget som 16-åring och sedan seniorlandslaget 1966.
Hahnenkamrennen i Kitzbühel
Ett tjeckiskt företag hade börjat tillverka egna slalomskidor och de behövde testas någonstans. Tomas och hans två år yngre bror Niklas fick i uppdrag att testa dem i Kitzbühel.
Under tre träningsdagar kunde man testa skidor i störtloppsbacken – gott om snö och fina förhållanden. Detta var samtidigt träning inför själva störtloppet som skulle avgöras på söndagen.
Under lördagen regnade det och på natten var det minusgrader, så det var ren blankis som mötte de tävlande. Tomas hade ett högt startnummer och när han kom till Berghangsvängen gick allt fel.
– Jag voltade och for över skyddsbalarna med halm och landade i skogen med brutet ben.
Landslaget hade ingen försäkring, så det blev buss 50 mil hem igen till ett sjukhus där de kunde operera mig. Jag har fortfarande sviter av olyckan.
Sista tåget till väst
I slutet på 1968 invaderade Sovjetunionen Tjeckoslovakien. Tomas fick biljett till det tåg som skulle visa sig vara det sista tåget innan gränsen stängdes vid årsskiftet. Han anlände till Stockholm där en släkting tog emot honom.
Han kom in på KTH och avslutade ingenjörsutbildningen samtidigt som han jobbade på AGA och flera andra ställen. Musikintresset fanns kvar och han blev intresserad av ljudteknik och förstärkare.
Han sökte jobb på Hagström Musik i Älvdalen.
– Vad tycker du om våra förstärkare? frågade vd Hagström.
– Skit, svarade Tomas.
– Det är därför du är här, blev svaret.
Han fick jobbet, och det blev en lärorik tid. Någon månad tidigare, i början av 1971, hade Tomas och frun Helena flyttat till Granbacksvägen i Tyresö. Som tur var öppnade Hagström en butik på Drottninggatan, där Tomas blev butikschef.
– Det var mycket dragspel och dansbandsgitarrer, men ungdomarna ville ha nya häftigare grejer, säger Tomas.
Han började reparera förstärkare och orglar i butiken och fick snart rykte om sig som kunnig ljudtekniker. Det slutade med att han blev erbjuden att vara med och starta Musikbörsen 1972. Han sade upp sig, fick tre månadslöner, vilket räckte till att köpa in sig i bolaget.
Han registrerade samtidigt bolaget Förstärkardoktorn och använde det i marknadsföringen.
Från jazzgitarrister till BBC
1972 kom det in en kund och lämnade in en gitarr för justering – det visade sig vara Barney Kessels gitarr. Tomas bytte strängar och justerade höjden. När Barney hämtade den blev han rasande.
– Jag bytte tillbaka, han lugnade sig och återkom nästa dag med en ny förstärkare han inte riktigt var nöjd med, säger Tomas.
Efter att Tomas lyssnat på inspelningar och byggt om förstärkaren blev Barney nöjd. Kort därefter ringde han från London – han skulle spela på Albert Hall men BBC:s tekniker fick inte fram rätt ljud.
– Du får komma hit. Flyget går i morgon bitti!
Tomas flög till London, fixade ljudet och Barney Kessel ropade till BBC:s tekniker:
– That’s my sound, you idiots!
Efter det blev de goda vänner och spelade ibland tillsammans när Barney var i Stockholm.
Förstärkardoktorn
1976 lämnade Tomas Musikbörsen och öppnade en egen musikaffär på Hornsgatan. Han importerade gitarrer, förstärkare och högtalare och sålde mängder. Samtidigt byggde han sitt eget hus i Trollbäcken.
Affärerna gick så bra att butiken blev för liten. Han flyttade till större lokaler på Odengatan 1982, men det blev för dyrt. 1984 flyttade verksamheten till Vasagatan under Klarabergsviadukten.
Tomas hade skilt sig några år tidigare och gift sig med Maud. Sonen Nicklas föddes 1989, samma år man öppnade Big Music – en jättebutik på Sergels torg. Det blev en succé i början, men sedan kom bakslagen.
Arbetsmiljöverket meddelade att lokalerna var utdömda som arbetslokal sedan 25 år tillbaka. Hyresvärden gick i konkurs och fastighetskrisen slog till.
– Nu blev det några jobbiga år, säger Tomas. Jag fick sälja bilarna och inteckna huset.
Allt som återstod var en 120 kvadratmeter stor butik på Hornsgatan, som firman blev erbjuden som kompensation. Som tur var jobbade Tomas Jr där – en naturbegåvning med ungdomarna, och en stor anledning till att verksamheten överlevde krisen.
Vattenfestivalen och Langos
1994 hade Tomas bokat ett försäljningsstånd på Vattenfestivalen. Eftersom det inte skulle löna sig att sälja musiktillbehör föreslog hans nya fru Sarka att de skulle göra Langos – en då okänd ungersk rätt.
Sagt och gjort: de satte en deg och började sälja. Allt sålde slut. Köerna växte, och de fick hyra in sig i en pizzeria för att tillverka mer. Det blev en dundersuccé, pressen skrev om rätten och Tomas blev kallad Langoskungen.
Framgången fortsatte ända tills Vattenfestivalen lades ner 1999. Då arbetade 24 personer i verksamheten.
– Framgången med Langos-projektet räddade faktiskt Förstärkardoktorn, minns Tomas.
De kunde flytta in i nyrenoverade lokaler på S:t Eriksgatan 1995. Två år senare föddes dottern Charlott, och runt millennieskiftet kunde Tomas köpa loss butiken.
Verksamheten fortsatte rulla fram till 60-årsdagen då han sålde med gott samvete för att kunna ägna sig åt sin favoritsysselsättning – att spela gitarr.
”På rätt plats vid rätt tillfälle”
När Prince skulle inleda en turné, gjorde han det ofta i Stockholm. Han bodde på Sheraton och kom varje morgon till Tomas butik med sitt band för att testa nya instrument.
Max Martin, Yngwie Malmsteen och Robert Wells har alla pryat hos Tomas Danko. Otaliga välkända gitarrister började sin bana med en elgitarr från Förstärkardoktorn.
Tomas funderar på sina framgångar.
– Jag har haft väldig tur med det mesta. Det känns som att jag alltid har varit på rätt plats vid rätt tillfälle, säger han.
Efter pensioneringen har han börjat studera igen – kurser i gitarrspel, bland annat fyra terminer på musikhögskolan med komp- och fraseringsteknik.
– Jag skulle börja spela med storband och det är något helt annat, insåg jag. En vecka utan övning märker jag, två veckor utan övning märker publiken.
Tomas Danko, snart 79 år, är idag aktiv i flera olika band samt styrelsemedlem och bandfixare i Tyresö Jazz och Bluesförening.
Text: Jan Ronström