Vilka trauman bär krig med sig? Kan man föreställa sig krigets fasor utan att själv ha upplevt dem? De frågorna ger tyresöbon Dorpec Kobane sina svar på i sin nya bok ”Kobanesyndromet”
Hans egna erfarenheter som ensamkommande flyktingbarn från krig satte djupa spår i honom och när kriget i Syrien rasade väcktes traumatiska minnen till liv. Beslutet att lämna sin familj i Sverige och åka till kriget växte fram tills han en dag beslöt sig, han var helt enkelt tvungen att åka.
– Jag vet vad det handlar om, jag vet vad jag gått igenom, berättar han för Tyresö Nyheter. Det väckte förskräckliga minnen, jag hade svårt att äta och sova. Jag satt bara och uppdaterade mig på när IS-terroristerna närmade sig Kobane
-Deras metoder kunde man se, förklarar han. Avrättningar och tortyr, det väckte minnen. Jag tänkte inte som alla andra, alla andra som flydde kriget, utan jag bestämde mig för att åka ned dit.
Kunde göra en instas
Han visste att han kunde göra en insats, att han kunde hjälpa människorna där nere med tanke på sitt yrke och språkkunskaper. Men beslutet att åka behöll han för sig själv.
-Rädslan för att bli övertalad att stanna gjorde att jag inte kunde berätta för min familj, berättar han. Jag bestämde mig, oavsett riskerna, jag var inte rädd. Jag berättade för min fru och min dotter femton minuter innan jag skulle åka, min son berättade jag för dagen innan för han skulle köra mig till flygplatsen.
I Kobane hamnade han mitt i kriget, mitt i skottlinjen under IS attacker, men det var redan under sin resa in i staden som han började inse vad han gett sig in i.
-Vad fan har jag gett mig in på, nu kommer jag att dö. Så tänkte jag när jag sprang in i staden genom en ränna mellan turkiska styrkor, kulorna ven och man såg bomberna falla över staden.
Men boken handlar främst om de trauman som uppstår i krig och om det arbetet han gjorde för att hjälpa krigsskadade. Om hur han byggde upp en rehabiliteringsklinik och hans möten med de människor han träffade och hjälpte.
Foto: TN |