Tillåt mig redan inledningsvis be om ursäkt för ordvitsen, men den var oundviklig. Det är ju även så att Trion låter Ted och Kenneth Gärdestad tala från andra sidan genom sin musik.
Trion, Ludvig Jerner (slagverk, gitarr), Fredrik Wide piano, och Erik Linder sång, har gjort den här showen förr. Nu har de också med sig författaren Per TH Eriksson på scenen som berättar historien om Ted Gärdestads problemfyllda liv.
Det är en solig söndagseftermiddag och vi är frivilligt instängda i Bio Forellen, för det här är mysigt, trevligt och lokal underhållning av hög klass. Det är också otvunget och avspänt. Erik Linder är klädd på ett sätt som skulle göra modsikonen Paul Weller avundsjuk. Kavajen oklanderlig, smala pressvecken stuprörsbyxor. Linder har inte strumpor.
Det kan delvis vara därför jag skriver avspänt, men det är inte hela sanningen. Linders röst gör utan diskussion rättvisa åt Gärdestadsbrödernas sånger på ett avspänt sätt. Han sjunger dem med en blandning av respekt mot upphovsmakarna och som sina egna, för han har ju sjungit dem rätt många gånger vid det här laget.
I pausen (för det är en sådan) säger en av besökarna, nästan tårögt att ”Han visslade hela För kärlekens skull”. Ja, han visar prov på detta i fler nummer, men mestadels sjunger han, och det räcker gott och väl. Wide är en excellent pianist och Jerners gitarrspel är utan tvivel i elitserieklass.
Per TH Eriksson dragning om Teds comeback som skedde under stor sekretess och i väldigt anspråkslösa sammanhang, är intressant och kul men kanske går det att driva upp farten lite där? Det skulle hela showen tjäna på.
Avslutningen på konserten blir bombastisk. Det startar med Rockin’ and reeling, den är kul och den har fart. Den blir en tempohöjare.
Därefter kastar de ut Chapeu claque, där Linder svajar omkring som ett sjörövarskepp i full storm, lätt bakåtlutad så klart. Styr skutan med vänsterhand och med majspipan i mungipan.
I den stora sorgens famn drar ner tempot rejält, men är innerligt och vackert. Det fungerar även om man så klart inte ska sänka tempot på upploppet. Erik Linders roliga anekdot om hur Janne Schaffer snodde introt till Satellit av bandet i studion intill. Det var Toto (fortfarande helt okända) som repade sin kommande megahit Hold the line.
Nåväl, Fredrik Wide ser med sitt pianospel till att han och de övriga i Trion hjälps åt att styra upp den i målvaktens vänstra kryss. En värdig avslutning på en
förträfflig kväll.
Niklas Wennergren