När Covid-19 slog till under våren 2020 hade i stort sett alla fackförbund i LO dragits med sviktande medlemsantal under en längre tid och genom sjunkande organisationsgrad hade även balansen på arbetsmarknaden allt mer gått till arbetsgivarnas fördel.
När krisen så slog till i Mars i år så blev några saker mer påtagliga än förut gällande arbetsmarknaden och arbetsmarknadens parter. Den första var att många inte förstått hur bräckligt skyddet för arbetare blivit under tiden av sjunkande medlemsantal i fackförbunden. Det andra var att arbetsgivarna inte heller förberett sig för en kris och sparat i ladorna.
Musikerna från Musikerförbundet drabbades hårt av restriktioner och förbud, Seko:s medlemmar drabbades av neddragningar då allt fler började jobba hemifrån, IF Metalls medlemmar drabbades genom minskad orderingång, Byggnads medlemmar likaså av en sjunkande konjunktur, Kommunals medlemmar av ökad arbetsbelastning i vård och omsorg men också otrygghet i anställningar för att många tackade nej till insatser från bl.a. hemtjänst av rädsla för Covid-19. Dessa är några exempel på hur LO fackens medlemmar har drabbats av Covid-19 krisen.
I slutet av mars 2020 så väljer regeringen att sänka kraven för A-kassan för att dämpa effekten av Corona tillsammans med andra åtgärder som bla permittering med statligt stöd. Effekten lät inte vänta på sig. Redan innan regeringens beslut om lättnader i kvalifikationstid till A-kassan så hade LO förbunden börjat märka en uppgång i tillträden baserat på oron på arbetsmarknaden. Nu blev även många som sökte A-kassemedelemskap medlemmar i sina fackförbund för att få tillgång till hela det skyddspaket som ingår i ett fackligt medlemskap.
Det blir uppenbart att många levt i en villfarelse att man inte har haft behov av ett fackligt medlemskap eller att man inte hade kunskap om hur den svenska modellen fungerar och att det är arbetsmarknadens parter som reglerar det mesta på arbetsmarknaden utan inblandning från politiken. När balansen i ett sådant system blir skev är den sidan med minst makt som står att förlora bit för bit och det blir slutligen en fråga om svenska modellens vara eller icke vara.
Men nu är organisationsgraden på väg upp hos LO:s medlemsförbund och vi inom fackföreningsrörelsen jobbar hårt för att förvalta stigande medlemsantal. Kanske Coronakrisen blev vändningen för den svenska arbetarrörelsen och kanske det är i kriser som man kan få upp ögonen igen för den trygghet och möjlighet till påverkan på arbetsmarknaden som de svenska fackförbunden erbjuder.
Hur vi väljer att förvalta och spä på denna möjlighet blir nog den svenska modellens stora utmaning. Väljer vi att välkomna och utbilda våra medlemmar och skapa fler forum för våra medlemmar att delta i aktiviteter tillsammans med en större grad av tillgänglighet, särskilt nu under krisen, så finns alla möjligheter att det ökande medlemsantalet i fackförbunden inte bara är en trend utan snarare framtidens melodi.
Tony Nicander
LO-Facken Haninge/Tyresö/Nynäshamn
Foto: TN Tony Nicander |