En strålande sol och fullsatta läktare mötte spelarna på Trollbäckens IP då Hanvikens SK och IFK Haninge drabbade samman på lördagseftermiddagen och detta var utan tvekan en inspirerande inramning för båda lagen.
Två lag som bjöd publiken på en mycket välspelad match, men visst syntes det inledningsvis att det skiljde några tabellplaceringar mellan lagen. IFK hade helt enkelt en tyngre arsenal än hemmalaget, att beskriva det som spjutkrigare mot ett gäng stridsvagnar, är kanske att överdriva lite, men gästerna såg helt klart ut som ett nummer för stora för HSK.
Inte helt oväntat så tog gästerna också ledningen, redan efter 19 minuter, när kvicksilversnabbe Marwan Badar snappade upp en genomskärare strax utanför straffområdet och ensam med Jonathan Gran Sherrin i HSK-målet. En iskall bredsida i bortre hörnet och den långa uppförsbacken som Hanviken lärt sig leva med sedan säsongen kändes betydligt högre än Albybacken.
Trots underläge så började hemmalaget att gneta sig in i matchen, man tog jobbiga löpningar, man vann närkamper och sakta men säkert så tog man över matchen. Adam Quist hade redan två minnuter efter Haninges ledingsmål ett gyllene tillfälle att kvittera på ett fint inspel från Christopher Lundin men Fredrik Eriksson i Haningemålet täckte förträffligt.
Tio minuter senare så lossade Richar Jansson stora kanonen, ja de som läste Buster på 70-talet vet vad jag menar, men skottet täcktes av en Haningeförsvarare. Tror den träffade någonstans i mellangärdet för han gick ner för räkning för en stund. Ytterligare en retur hamnade hos Quist som tog lite för lång tid på sig och även det skottet täcktes undan. Ett gyllene tillfälle för HSK att utjämna.
0-1 stod sig till pausen och vi var många på läktaren som förväntade oss en uppryckning av serieledarna i andra halvlek. Av detta såg vi intet. Jag var placerad mellan en hel del fotbollskunnigt folk (och Anders Nilsson) som talade mycket om hur oväntad matchbilden gestaltade sig. Det är ju lite därför det är så underbart att gå på Division 3 fotboll, man får höra hypoteser om hur Lasse Lagerbäck skulle ha coachat i ett liknande läge, exempelvis.
Den Hanvikenoffensiv som följde var kanske inte som den i Thet under Vietnamkriget, men det skapades chanser, och redan tio minuter in på andra halvlek så fick man inte helt ovantat lön för mödan. Ett fint pass mellan Haninges backar fick Niazur Shek att komma loss, och även om Eriksson i Haningemålet var snabbt ute, så placerade Shek bollen iskallt till vänster om målvakten.
Fem minuter senare så hade Shek bud på ytterligare ett mål när Allan Svensson (inte brevbäraren) drog en hård frispark i muren och Shek drog iväg ett skott från 25 meter som slickade stolproten. Minuten efter så slog Adam Quist en frispark från höger som Richard Jansson så när nickade in. Svensson hade ytterligare en frispark som strök målramen då tio minuter återstod av matchen men istället var det Haningen som skulle dra det längsta strået.
På en frispark från höger dök Dario Luboje upp som gubben i lådan och språngskallade in bollen i nättaket, när endast fyra minuter återstod.
Det blev en gastkramande avslutning på matchen då HSK satsade allt framåt och hade fler fina lägen att komma till avslut, främst genom Christopher Lundin, som var enormt aktiv idag och kanske den bästa spelaren på plan. Detta räckte dock inte utan Tino Katsoulakis, tränare i IFK, fick med sig sina tre efterlängtade poäng till Haninge. Katsoulakis var inte speciellt nöjd med spelet efter matchen, och hans lag har haft svårt att prestera på Tyresömark den här säsongen. Trots det så har laget vunnit båda sina matcher i kommunen.
Till nästa match kommer troligen Jonathan Avernäs, som stod och stekte hamburgare idag, och Mathias Östberg vara tillbaka i truppen. Två ganska viktiga spelare för HSK som ligger fortsatt näst sist i Division 3 Södra.
Niklas Wennergren
Foto: TN | Jonathan Grahn Sherrin dirigerar HSK försvaret under matchen mot serieledande IFK Haninge.