Med en egen punkig författarstil och en underbar känsla för bra och roliga historier så sopade Arne Wickander golvet med övriga nominerade, i kampen om det åtråvärda Selmapriset.
Selmapriset delas ut till de författare som gett ut sina böcker med egna medel och alltså bekostat det själv. Wickander själv blev synnerligen överraskad av det inträffade men vill inte ta åt sig äran själv.
-den tredje punkarn vinner selmapriset. det var som fan. det kunde jag inte drömma om när jag satte mej och började misshandla språket i min berättelse om stockholmsförorten bollmora på sjuttitalet. skitkul att en hyllning till punkarna, miljonprogrammets galnaste gäng, får pris, svarade han efter att han nåtts av beskedet.
På bokförlaget Vulkans kontor så är trängseln stor, många personer har letat sig till den femte utdelningen av Selmapriset. Flera av de nominerade är där och får prata om sina böcker och just sitt författarskap, för det är mycket det som det handlar om. Vulkan hjälper opublicerade författare med allt från tryckning och formgivning av böckerna. Man kan också få en redaktör till sin bok, sådant bestämmer man själv, efter vad man är beredd att betala. Att ge ut böcker är inte en billig hobby, och för att gå runt så brukar man vara tvungen att sälja bortåt 1000 exemplar. Arne Wickander sände sitt färdiga manus till de etablerade bokförlagen till att börja med, innan Vulkan kontaktade honom.
– Jag skickade mitt manus till femton bokförlag men Vulkan var inte ett av dem, så jag vet inte alls hur det blev så här, berättar Arne anspråkslöst för den fullsatta lokalen. Världen behövde höra berättelserna om Hasse och Lasse, om Nilz Pilzner och Bättil Betteri. Ingen skulle ju berätta den om så då tänkte jag att då får det bli jag. Annars blir det inte gjort, resonerar Arne vidare. Wickander som också nämnde vinet Beyaz fem gånger under sitt tacktal var naturligtvis rörd av situationen.
Katarina Vastamäki är redaktionschef på Vulkan och också den som jobbade som Wickanders redaktör när boken gjordes klar.
Vad var det som fick dig att vilja jobba med Arnes manus?
– Har man lite erfarenhet så kan man ganska snart känna igen om det finns potential i en bok. Här fanns det intelligens och en ambitiös författare, med otrolig drivkraft. Det här är inget som Arne skrivit ner på en eftermiddag. Denna till synes enkla text har det legat mycket jobb bakom just för att den ska kännas enkel. Det är också mycket svårt att skriva en bok helt i talspråk och vara konsekvent. Det är ytterst få som lyckas med det, möjligen Elsie Johansson som skriver helt på dialekt. Ytterst få klarar av att hålla detta genom en hel bok och det är det som skiljer de professionella författarna och de som inte når riktigt lika långt.
– En annan sak är speciell med boken och som är ovanlig är den höga humornivåan. Det här i klass med Arto Paasilinna som jag tycker är en av de största humoristerna inom litteraturen.
Det var ingen dålig jämförelse…
– Men Arne är helt värd det. Han är helt fantastisk och en av de bästa unga författare vi har idag, avslutar Vastamäki anspråkslöst.
Nästa stopp på Arne Wickanders eriksgata är biblioteket i Bollmora Centrum där han tillsammans med Bosse Löthen, även känd som Bättil Batteri ska ha ett boksamtal på lördag klockan 13:00.
Utan att vara ogin så kände sig nog en del lite dragna vid näsan av att inget utav Nilz Pilzners dikter lästes upp under prisceremonin men kanske kan det vara något som sparats för Tyresöpubliken på lördag.
Foto: TN Jalle Jardland | Katarina Vastamäki delade gladeligen ut priset till sina nya skyddsling.