Att vara tjej, elva år och tokig i hästar är inte helt ovanligt. För Bianca Galeta-Lindblom och Siri Fredriksson är det vardag. En stor del kretsar kring dataspelet Star Stable, ridning och stallet i Vendelsö där de båda rider.
En tredje person som rider där är författaren Helena Dahlgren som precis släppt boken Aideens gåva, den tredje boken i den andra trilogin om Ödesryttarna.
Vi möter upp på Sur och Deg i Tyresö Centrum för att diskutera Ödesryttarna i allmänhet och den nya boken i synnerhet.
– Den magiska hästrasen Starbreed som enbart finns på Jorvik är hotad men när det ryktas om att ett föl är på väg ger sig Ödesryttarna i väg för att hitta det, berättar Helena Dahlgren för Siri och Bianca. Givetvis bjuder TN på Ryttarkaka för att tjejerna ska komma i rätt sinnestämning.
Bianca blev rekommenderad böckerna av en lärare redan som sjuåring.
– Jag hittade böckerna i mitten av ettan och har väl läst tre, tror jag, säger Bianca. Det var lite svårt att komma in i den, men efter ett par kapitel så lärde man sig språket.
– Du började ju tidigt, säger Helena. Böckerna är riktade till barn mellan åtta och tolv i första hand, så jag förstår om det var lite svårt.
Numera finns böckerna på elva språk och utomlands är det inte ovanligt att läsarna är betydligt äldre, ibland uppåt 20 år gamla.
– Jag fastnade för dem eftersom jag spelade Star Stable och man fick en extra berättelse, berättar Siri. Jag tittar också på kartan var karaktärerna är. Om de till exempel är i Moorland så kan man se hur långt det är till dit de ska.
– Ja det blir kul för man kan kolla var exempelvis Alex är, och var de andra är och var de ska gå sedan, fyller Bianca i.
Helena berättar också att hennes spatiala förmåga är något begränsad och att kartorna ger henne hjälp när hon skriver. Är avståndet för långt så är det teleportering som gäller, men hon beräknar också hur lång tid det tar att förflytta sig med hjälp av kartan.
När det blir dags för tjejerna att själva ställa frågor plockar de fram sina väl förberedda anteckningar.
Är det någon av karaktärerna som är baserad på en verklig person, frågar Bianca.
– Bra fråga, alla karaktärerna fanns ju in spelet redan innan men jag fick skapa dem på nytt när jag började skriva. Väldigt mycket har jag utgått från mig själv faktiskt. Jag var ju tonåring en gång i tiden och levde för stallet. I synnerhet Linda som gillar läsa spökhistorier och har en svart lite katt precis som jag. Alex däremot är som en idol för mig. Orädd, lojal och väldigt framåt och jag önskar att jag kunde vara mer som hon.
Vem är du när du läser böckerna?
– Ingen speciell men jag är nog mest lik Linda, svarar Siri.
– Jag gillar Alex bäst. Att hon är kaxig och kör sitt eget race, kontrar Bianca som absolut inte är en ”kaxmaja” i verkligheten.
Fick du hitta på mycket egna saker när du skrev böckerna eller var du tvungen att följa spelet, frågar Siri.
– Både och då det gäller platser är det viktigt att spelarna känner igen sig, men Ödesryttarnas bakgrund har jag fått skapa fritt. Numera så tänker jag inte så mycket på det. Det är mina tjejer helt enkelt.
Innan vi skiljs åt så får Siri och Bianca varsitt signerat exemplar av den nya boken, något som de båda ser väldigt belåtna ut med. Förhoppningsvis blir det här mötet något de bär med sig i framtiden och kan inspireras av.
Foto: TN Niklas Wennergren | Samtal om vilken som är en favortihäst kan pågå rätt länge.