Scenen är en vardagsförmiddag i maj klockan nio i Alby. Vårvärmen har
kommit. Jag har bestämt mig för att ta en promenad och tänkt att det nog blir
en fridfull stilla morgon. Men i Alby möter jag ett tvärsnitt av framtidens
tyresöbor som också bestämt sig för att Alby- det är dagens ställe!
En bit ner mot badet ser jag de första grupperna av skolungdomar, årskurs 5-8, kanske
någon grupp 9: or. De har grupperats sig med en vuxen per grupp och några
stycken har lämnat sitt gäng och dragit ner till själva badet för att testa
vattentemperaturen. På väg tillbaka har de bråttom och tjoar glatt till mig.
”Hallå tjena.” Jag vinkar och skrattar.
Vid strandkanten kommer en dykare upp ur vattnet med två svarta proppfulla plastsäckar. Hans kompisar tjoar också, det har rensats rejält på botten.
Ett par hundra meter längre ner hämtar 8: orna ut kanoterna. Jag säger till en av dem att han är en lyckans, ost som får paddla en sådan vacker dag. Han stirrar på mig och förstår inget. Lyckost, lyckans ost. Jag pratar tydligen grekiska och förstår att här gäller ett annat tuggDu får det bra idag, jo han är mycket taggad. Det blir första gången för honom i en kanot. ”Nästa år ska du paddla med 9: orna säger jag, det gör alla nior i Tyresö”. Han lyser, jag vet, jag vet.
Min promenad går vidare, jag skall ner och titta på nya bron. Den svävar. När du läser det här är den invigd. Många har haft olika åsikter om den men idag ser jag hur den slingar sig längs berget och sedan svävar likt fiskgjusen, som jag vet brukar hålla till lite längre ut i Albysjön.
Tillbaka på spåret kommer nästa person på sin orienteringsrunda, hon letar efter sin kontroll, vet inte var på kartan hon är och jag tänker: Man ska inte hjälpa vid prov men kan inte låta bli att säga att hon ska titta åt alla håll för jag ser en kontroll. Det visar sig att det finns hur många som helst men det är inte den hon ska ha. ”Tack tant” säger hon godmodigt. Vem sa senast tant till mig? Lite stolt blir jag, som vore jag hennes mormor.
Nästa gäng är två väninnor. ”God morgon frun” säger de. Jag tror inte mina öron. Tonåringar, som kallar mig frun.
Jag drar mig ner mot parkeringen igen men möts nu av låg och mellanstadiet. Upprop. De har åkt buss ganska länge innan de kom fram förstår jag. Ni får smaka av er matsäck men inte äta upp er lunch säger läraren. Där skall till Naturskolans lokal.
Och sen kommer de föräldralediga papporna med varsin ettåring, som precis lärt sig gå med blöjpaketet som stötdämpning. Någonstans i vimlet finns också de trötta nyblivna mammorna, som inte ens orkar titta i sin mobil utan bara mekaniskt går för att undret i liggvagnen inte skall vakna.
Sen kolliderar jag med en förskola. Alla 5 åringarna har reflexvästar och håller noga hand i hand. Pedagoger före och efter barnaskaran. I gruppen deltar en terapihund under utbildning, det står på dennes väst. Och till slut efter en timme är min morgonupplevelse slut. Det är framtiden i Tyresö som jag mött i Alby.
Skön sommar önskar dr Lena
Lena Hjelmérus är pensionerad överläkare, specialist i geriatrik och diplomerad i pallia tiv medicin. Hon är även St Lukasterapeut. Kunnig och engagerad i äldrevården i Tyresö. Radiomakare vid Tyresöradion.
Foto: TN |